Kritiken mot att använda vithetsnormen för att utvärdera mångfald i bolag får inte överskugga att analysen i grund och botten är rätt: mångfalden i toppbolagens ledningar är för dålig.

Är vi verkligen så petiga att vi tror att en gurka som ser ut som en banan smakar mindre gurkigt? Eller tror vi att de fula morötternas utsida påverkar hur de smakar på insidan. Ja, tydligen.

Om det oväntade greppet att utmåla sig som offer när man är allt annat än just det eller uttryckt annorlunda: att sträcka sig efter offerkoftan när omvärldens förväntan på att man borde ta ansvar gör att det börjar dra kallt.

Den kommande partiledaren för Kristdemokraterna måste lyckats med att förklara partiets relevans och engagera fler. Men det hade inte behövd vara så. Inte om Göran Hägglund tagit chansen att förklara partiets fortsatta relevans i december.

Det ligger nära till hands att drämma till med ett kraftfullt utryck när man ska fördöma de vanor som satt sin prägel på styrelsearbetet i SCA de senaste decennierna. Många har gjort det. Färre har uttryckt förståelse för hur det kunnat bli så, eller kanske, förbli så.

Det låter som historia men slaveri finns kvar. Bara för att fenomenet förbjöds i hela världen och slutade vara en del av vardagen under 1900-talet upphörde det inte. Antalet slavar i världen i skrivande stund – och ja, vi talar alltså om människor som hålls mot sin vilja och tvingas arbeta utan att få betalt – är trettio miljoner. Och det är fler än någonsin tidigare i historien.

Ordet "tillväxt" har blivit allt populärare under det senaste hundra åren. Företag strävar efter det för att sälja fler produkter. Offentliga sektorn använder det som en motivering för att se över sin verksamhet och anpassa den till de effekter som tillväxten ger upphov till. Miljögrupper talar om det som ett hot mot vår existens och önskar att vi slutade använda det. Det fick mig att intressera mig för hur ordet "tillväxt" använts i svenska språket genom historien och vad det säger om vår syn på ekonomi i olika perioder.

En novell som var mitt examensarbete när jag gick på skrivarutbidning på Stanford hösten 2014.

I Sverige är man antingen svensk eller inte. I USA är alla både och: både puertorican och amerikan, irländsk och amerikan, eller svensk och amerikan för den delen. Symboliskt nog har vi ord för att vara svensk-amerikan i USA men inte för att vara amerikansk-svensk i Sverige.

Kommer det finnas några hållbarhetsjobb om tio år? Svaret är inte alldeles självklart. På samma sätt som kvalitet blivit något som alla förväntas känna till, förhålla sig till och leverera finns det mycket som tyder på att hållbarhet också kommer bli något alla förväntas känna till, förhålla sig och leverera.

På fritiden är svenskarna bland de mest engagerade i världen. Ungefär hälften av oss har någon typ av ideellt uppdrag i exempelvis fotbollsklubben, bostadsrättsföreningen eller Röda Korsets lokalkrets. På jobbet ser det annorlunda ut – bara 16 procent är riktigt engagerade, enligt en stor studie från Gallup. Så hur gör man om man som ledare vill öka engagemanget hos medarbetarna?

I morse var jag inbjuden till morgonsoffan i SVT att diskutera de långsiktiga effekterna av en valrörelse som i större utsträckning än tidigare uppmanat medborgarna att aktiva engagera sig.

I den holländska konstnärinnan Rineke Dijkstras bilder har jag mött mina egna fördomar. Jag har stått framför hennes bilder av israeliska soldater, av bosniska flyktingar och ungdomar på amerikanska stränder och insett att jag ju faktiskt är fördomsfull som fan. Och det är jag tacksam för.

Marschen till Washington blev kulmen på den medborgarrättsrörelse som inletts på allvar den 1:a december 1955 när Rosa Parks vägrade resa sig på en buss i Montogmery, Alabama, en rörelse som på många sätt är en av de främsta förebilderna på hur man kan engagera andra.

När Petter genomförde en spelning i en t-shirt som uttryckte stöd för Kurdistans folk var det tätt mellan hyllningarna i sociala media. Men vilken effekt har egentligen den här typen av produktifierat politiskt engagemang?

Vi är vana med dåliga nyheter på klimatområdet men parallella initiativ från politiker i flera länder ger oss en strimma hopp efter snart ett decennium av ständigt negativa nyheter på området.

I år fyller en av världens största populärkulturella ikoner 75 år. i Dagens Nyheter tar jag en närmare titt på Batman och hur han också kan förstås som ett lackmuspapper när man vill förstå hur samhällets värderingar förändrats under årtionden.