Förståelse bättre än fördömande för att lära sig av SCA-skandalen

13255504633_e6e0c3a8d5_k.jpg

Direktörsexcesser! Brukspatronfasoner!Det ligger nära till hands att drämma till med ett kraftfullt utryck när man ska fördöma de vanor som satt sin prägel på styrelsearbetet i SCA de senaste decennierna. Många har gjort det. Färre har uttryckt förståelse för hur det kunnat bli så, eller kanske, förbli så.

Avslöjandena i SvD låter onekligen hämtade som hämtade ur samma tidning hundra år tidigare. Att det moderna bolaget som gör ungarnas blöjor upprätthåller så tillsynes omoderna traditioner kan förvåna. Hur kan styrelsekulturen i nytänkande, hållbara SCA vara så annorlunda? Svaret är det enkla: för att det funkar.

Jakterna med viktiga kunder och betydelsefulla samarbetspartners har helt enkelt bidragit till att SCA kunnat köpa och sälja bolag när man önskat det. I alla affärer har förtroendet och förståelsen mellan partnerna betydelse och för att skapa det måste man umgås, spendera tid med varandra. Om du spelar bowling, spelar basket eller skjuter bergsget ihop spelar i det hänseendet ingen roll, så länge det är lagligt.

Samtidigt: för att något är lagligt innebär det inte att det är lämpligt, vilket Sverker Martin-Löf nu har fått lära sig. På pappret är Sverige ett av världens minst korrumperade länder och att skjuta över ett sedelkuvert vid en förhandling är här en sällsynt sed. Likväl kan man inte blunda för den omfattande vänskapskorruption som uppstår när en massa svenska gubbar sitter i varandras styrelser, liftar med varandras privatplan eller badar i samma bastu.

Nu är Martin-Löf inte en företagsledare av den nya skolan och har troligtvis missat detta eftersom han lärt sig göra affärer på det gamla sättet. Hans perspektiv har därför naturligt präglat arbetet i de styrelser där han varit aktiv men därför gjort dessa lomhörda för röster med motsatta uppfattningar. Dessutom verkar det ju ha fungerat, som sagt. Ändamålen helgar väl medlen?

13255504633_e6e0c3a8d5_k

Inte till varje pris. Det kan man tycka att SCAs ordförande borde förstå, men till skillnad från förra seklets brukspatroner har Martin-Löf saknat en naturlig motpol i ortens präst. Kyrkans placering mitt i byn var både för att inte någon skulle få orättvist långt dit och för att alla skulle kunna se den. Och på köpet: påminnas om vilka värden den representerade. Den enda som fick följa vinden ostraffat var kyrktuppen, alla andra förväntades hålla sig inom det måttfullas gräns, vägledda av Guds representant, prästen. Ja, även brukspatron.

Nej, alla som har stort ansvar skulle tjäna på att skaffa sig någon som kan hjälpa dem reflektera över sitt agerande, en rabbi, en terapeut, en tonårig mentor. Ja, vemsomhelst som kan bidra med ett sunt perspektiv från ovan eller underifrån på de excesser de betraktar som helt normala. Precis som patronerna på den gamla tiden.

-

Publicerad i Sydsvenskan och HD 28/1 2015. Bild av Vårdsbergs vackra kyrka utanför Linköping av Johan Kleventoft med CC-licens.