Göran Hägglunds missade jättechans

samariten.jpg

samaritenPassagen om den barmhärtige samariten i Lukas-evangeliet handlar om en man som överfallits och misshandlats av rövare på vägen mellan Jerusalem och Jeriko. Trots att han ligger synlig vid vägkanten passerar människor utan att hjälpa honom. Samariten är den ende som känner medlidande. Han lägger förband, fixar så att den skadade kan få vård på ett värdshus i närheten och stannar kvar tills mannens hälsotillstånd stabiliseras. När samariten måste dra vidare, betalar han två silvermynt i förskott så att den skadade kan få fortsatt vård och tid att bli bättre. Missionärer för kristendom insåg tidigt styrkan i storyn om samariten och använde den för att plocka marknadsandelar i Europa. Historien gavs en central plats i beskrivningen av hur rättrogna kristna bör agera mot varandra. I senaste bibelöversättningen summeras lärdomen ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”, en uppmaning riktad till såväl hög som låg i samhället. Storyn funkar superbra om man vill locka folk att ansluta sig till en grupp som håller den gyllene regeln högt.

Att både vardagsmoralen och hämtade kraft ur bibeln var en självklarhet på Birger Ekstedts tid och som KDS första partiledare var den heliga skrift en kompass också i svåra politiska ställningstaganden, precis som hos efterträdaren Alf Svensson. Men vardagsmoralen är inte vad den brukade vara på Ekstedts tid. Göran Hägglund har lett ett parti i ett av världens mest sekulariserade länder. Men intresset för andlighet har inte minskat. Bugandet i kyrkbänken på söndagarna med församlingen har ersatts av svankandet på yogamattan innan brunchen med vännerna. Att tänkvärda strofer som uppmanar oss att vara snälla mot varandra och ta tillvara på stunden tillhör de vanligaste att dela på Pinterest säger något om vår längtan efter att hålla ihop, att uppträdda hyggligt mot varandra och vara tacksamma för det vi fått.

Ändå minskar KD. Orsaken? De förmår inte ta tillvara på stunden. I samband med budgetomröstningen den 3:e december hade Göran Hägglund en jättechans att visa vilka värderingar som partiet håller kära. Med 16 platser i riksdagen hade man kunnat avgöra omröstningen genom att rösta för regeringens budget som nu istället röstades ner med 182 röster mot 153.

Argumentet för att göra så skulle i första hand varit den barmhärtige samaritens. Det är klart att Sverige ska sträcka ut handen till de flyktingar som behöver vår hjälp – det är lika mycket sunt förnuft som vår moraliska skyldighet.

Argumentet skulle i andra hand handlat om att stunden är kommen att ta vårt ansvar, att gemensamt sätta ner foten när ett enda ouppfostrat parti vill förstöra för alla andra. Inget annat parti skulle med samma självklarhet som KD kunna sagt att det var tid att ta fasta på vad som förenar oss istället för vad som delar oss och att man därför beslutat sig för att lägga de 16 röster på regeringens budget som hade behövs för att den skulle kunna gå igenom.

Ingen annan partiledare skulle med samma självklarhet som Göran Hägglund kunna ha sagt att han var trött på den bruna gyttjepöl av taktiska utspel som partipolitiken förvandlats till, begränsad av Alliansens orangea packetering som han måste ha känt sig de senaste åren.

Ingen annan skulle ha lika mycket historia att falla tillbaka på som Hägglund om han med lite landsfaderlig stämma tillfogat en önskan om att politik måste handla om det som är viktigt, om vilket Sverige vill åstadkomma, snarare än det ovärdiga i att prata om hur mycket åt helvete det kommer att gå för landet om motståndaren får bestämma.

Ingen annan har heller lika mycket anledning som Göran Hägglund att gräma sig för att han inte tog chansen att påminna alla om den moraliska kompass som partiet burit med sig. Nog hade det kunna markera startskottet för en ny värderingsdriven snarare än taktiskt styrd politiskt agenda? Men Göran Hägglund tog inte chansen den tredje december. Och därför blev han tvungen att ta första bästa chans att avgå, innan effekterna av den missade chansen och den på partiet förlamande decemberöverenskommelsen blir uppenbara.