Vattenkriget

I centrum för varje krig finns en konflikt om land. Bakom Israels attacker i Gaza och bortom retoriken att besegra terrororganisationen Hamas ligger en önskan om att få kontrollera även denna lilla remsa land som är starkare än respekten för internationell folkrätt. En bidragande orsak till att Frankrike såg fram emot första världskriget var förhoppningen om att ta tillbaka Alsace som förlorats nesligt i det fransk-tyska-kriget 1871. Framtidens krig kan lika gärna komma utkämpas för att säkra tillgången de resurser vi tidigare tagit för givet. Bakom Rysslands annektering av Krim fanns en plan att komma åt oljefyndigheter under svarta havets yta.  Insikten om att tillgången på kol, olja, järn och sällsynta jordartsmineraler är nödvändig för att realisera de nationella tillväxtmålen har även varit central i utformandet av den kinesiska utrikespolitiken det senaste decenniet.

Det är förklaringen bakom de stora investeringar i infrastruktur som Kina gjort i många östafrikanska länder och tidigare sovjetstater. Det är också förklaringen till Kinas ovilja att delta i internationella sanktioner mot länder som ses som strategiska för att mätta drakens aptit på råmaterial. (Och förklarar samtidigt Kinas ökade intresse för förnyelsebar energi och råvaror.)

Många av de snabbast växande städerna på jorden (inte bara i Kina) är samtidigt de städer som upplever störst vattenbrist, något som förvandlar vattenförsörjningen från en lokal angelägenhet till ett nationellt säkerhetsintresse.

Det är det som gjort att Kina i tysthet inlett ett tyst krig mot sina grannländer för att säkra den egna tillgången på vatten. I ett läsvärt reportage i FT Weekend häromveckan porträtteras  följderna av kriget: många och märkliga förändringar i Mekongflodens rörelsemönster. Snabb utbyggnad av vattenkraftverk och många nya bevattningsanläggningar längs den kinesiska delen av floden har redan resulterat i åtskilliga umbäranden för civilbefolkningen nedströms. De drabbade ländernas beroende av Kina (och det faktum att Kina ligger uppströms) för det dock svårt för dem att agera. Skulle samma situation uppstå på andra ställen i världen är sannolikheten betydligt större att ett liknande agerande skulle kunna leda till krig enligt den amerikanska militärens bedömning.

Att det finns fördelar av att minska sitt behov av ändliga resurser är känt sedan tidigare. Vattenkrisen är första exemplet på att vi i framtiden måste minska vårt behov av alla typer av resurser. Inte bara av ekonomiska skäl, men i allt högre grad också med hänsyn till nationella intressen.

-

Publicerad i CSR i Praktiken nr 135, augusti 2015