Om vikten av att göra något med händerna

2945059164_cdb2e1ba1f_o.jpg

Kommer det finnas några hållbarhetsjobb om tio år? Svaret är inte alldeles självklart. På samma sätt som kvalitet blivit något som alla förväntas känna till, förhålla sig till och leverera finns det mycket som tyder på att hållbarhet också kommer bli något alla förväntas känna till, förhålla sig och leverera. Hållbarhet handlar nämligen inte längre om moral, men mammon. När första upplagan av min bok CSR i praktiken – hur företag kan jobba med hållbarhet för att tjäna pengar kom ut för fem år sedan präglades debatten om företagens roll i samhället av existentiella och etiska dilemman. Har företag några skyldigheter i samhället förutom att skapa arbetstillfällen och ge aktieägarna så mycket avkastning som möjligt? Och givet att man försöker påverka underleverantörerna att bli bättre men hur långt bakåt i leverantörskedjan är det rimligt att ta ansvar?

Idag präglas debatten om företagens roll i samhället istället av ekonomiska dilemman. I tider när nästan alla råvarukostnader gått upp – hur ska vi agera för att göra det mesta möjliga av de resurser vi har (människor) och köper in (råvaror)? Hur mycket får det kosta oss att ta ansvar för att erbjuda ungdomar praktikplatser? Hur mycket skatt är rimligt att ett företag betalar i ett land där man har verksamhet?

Det är frågor som inte enbart har sin hemvist på huvudkontoret utan också måste ställas ute i verksamheten. Efter finanskriser, tuffare marknadsförutsättningar och högre förväntan på bolag att maximera sin positiva påverkan på omvärlden är frågan de flesta företag ställer sig ”Hur bör vi agera för att använda de knappa resurserna vi har till sitt förfogande på bästa tänkbara sätt?”.

Eller om man så vill: att använda alla resurser på så smart som möjligt. Det krävs ingen specialkompetens för att förstå det, inga långa år av studier i ämnet på Handelshögskolan. Att vara svensk eller västerländsk är heller ingen nödvändighet för att förstå det. Kinas och Indiens snabba framsteg på området baseras på denna insikt – att man alltid sparar pengar när man försöker använda resurser smartare – men det finns många västerländska ledare som fortfarande inte förstått det.

2945059164_cdb2e1ba1f_oAtt vilja jobba med hållbarhetsfrågor i framtiden är därför lite som att säga att man vill jobba med kvalitet. Följdfrågan kommer alltid bli ”inom vilket område?” eller ”på vilket sätt?” och det är gör att många av dagens hållbarhetsstudenter blir förbluffade över att de inte blir mottagna med öppna armar. Om man inte har en riktigt smal inriktning av typen hållbarhet med inriktning på bomullsfibrer är chanserna större att få jobba på H&Ms avdelning för hållbarhet (så nära det förlovade landet man kan komma i många hållbarhetsintresserades ögon) om man jobbat i en H&M-butik än pluggat hållbarhet. De som jobbat på golvet kan ju verksamheten, förstår hur kunderna tänker och vet vilka problem de upplever och kan därmed ta med den kunskapen in i hållbarhetsprojekten, snarare än tvärtom.

Kontentan är därför att om du vill jobba med hållbarhet bör du skaffa dig ett riktigt jobb först, se till att du får göra något med händerna, skita ner dem i den där verkligheten som vi alla kämpar med att göra bättre. Alla etiska överväganden du diskuterat på universitetskurser i ämnet är inte värt något mycket i jämförelse med de ekonomiska överväganden som är vardagen i företagen. Om du däremot kan verksamheten och förstår ekonomi och sedan intresserar dig för hållbarhet är chanserna stora att du kan få vara med och forma nya strategier som bidrar till såväl ökad hållbarhet som ökad lönsamhet.

Det är trots allt pengar som får världen att gå runt.

-

Publicerad i CSR i Praktiken 17/10 2014. Stora bilden är tagen av Chris Chan med CC-licens.