Man hör folk säga att vi behöver en ny berättelse om Sverige att enas kring, men hur rimligt är egentligen det?  I det Sverige som inte längre är lika homogent som det en gång var behövs inte en ny berättelser utan tusen nya och helt olika berättelser för att spegla allt Sverige numera är - samtidigt!

Den svenska självbilden är inte baserad på fakta och i stort behov av förändring. Först när vi slutar tro att vi är bäst i världen kan vi börja förändra saker till det bättre i Sverige. 

Vad vi måste minnas är att om vi tillåter oss att påpeka att "inte alla män" utsatt kvinnor för oönskad intimitet och övergrepp så måste vi också i konsekvensens namn påpeka att "inte alla kvinnor" hittat på sina berättelser.

Det är ovanligt med fula bilder i våra instagramflöden. Folk poserar och filtrerar för att skapa bilder de vill att vi ska se Istället för sanningen får vi en filtrerad bild av verkligheten. Är det ett problem, undrar Per Grankvist som inte är bättre själv.

I Sverige är man antingen svensk eller inte. I USA är alla både och: både puertorican och amerikan, irländsk och amerikan, eller svensk och amerikan för den delen. Symboliskt nog har vi ord för att vara svensk-amerikan i USA men inte för att vara amerikansk-svensk i Sverige.

I den holländska konstnärinnan Rineke Dijkstras bilder har jag mött mina egna fördomar. Jag har stått framför hennes bilder av israeliska soldater, av bosniska flyktingar och ungdomar på amerikanska stränder och insett att jag ju faktiskt är fördomsfull som fan. Och det är jag tacksam för.