Boulebanorna växer över och ideologiskt ogräs blir vanligare i debatten

Boule-e1440620140797.jpeg

BouleEtt gäng herrar svingar glänsande klot i ett försök att hamna nära en liten boll som ligger i gruset, ett tiotal meter bort.  Stämningen är gemytlig, avslappnad, kontinental men vore fullständigt främmande i Sverige. Inte ens i Skåne, där vi gärna ser oss som skönare, frimodigare och mer provensalska än i resten av riket, spelas boule som annat än vid kick-offen med jobbet.

Ändå vimlar det av boulebanor i Sverige: ignorerade, ovårdade, grönvuxna. Ändå tycks arkitekterna rita in ett par boulebanor så fort det ska byggas ett nytt område. Ändå tycks byggherrar högst villiga att betala för att fler banor byggs trots att sannolikheten är hög för att de aldrig kommer att användas efter invigningsdagen. Säger det kanske något om hur vi i Sverige vill se på oss själva? Något om hur vi skulle vilja vara? Sköna, frimodiga, kanske lite provensalska.

Allt kanske är det franska kökets fel?

I början av 1980-talet lanserades ”det nya franska köket” men slog aldrig riktigt igenom. Svenskarna glodde missmodigt på de mjälla morötterna som korsats på tallriken och oroade sig för att inte bli mätta. När Arla lanserade café au lait 1985 gick det bättre. Plötsligt hällde varenda kändis dubbelt så mycket mjölk i kaffet och de som följde efter kände sig onekligen lite mer gemytliga, avslappnade och kontinentala.

Att sponsra en egen bouleturnering, Café au Lait Cup, var helt naturligt för Arla i slutet av 1980-talet. Sporten gav rätt associationer i en tid när svenskarna började vilja känna sig internationella. Både kaffet och kloten markerade att man i alla fall var lite kontinental i tanken.

Boulen hade introducerats i Sveriges Provence några år innan. Kanske minns någon läsare fransmännen som spelade i Slottsparken i Malmö i början av 1970-talet, eller hur Bo Laurin byggde landets första bana i Svedala, Skånes Marseille, 1976?

Sporten tycks passa folkhemstanken perfekt. Alla kan vara med – oavsett bakgrund, förkunskaper, ålder eller religion. Idén att alla typer av människor lär känna varandra på bouleplanen, att vi välkomnar nya med en öppen famn, ett nyfiket sinnelag och förbrödras över en café au lait är som hämtad ur ett tal av Per Albin Hansson. Det vi är så vi vill vara, men är vi så? Nej, inte alls!

Svenskar välkomnar främlingar med korsade armar och ett avvisande sinnelag, vågar inte tro att vi kan lära oss något av dem, oavsett om de kommer från Trelleborg eller Tunis.

Är det då konstigt att bouleplanerna växer över och att ideologiskt ogräs blir vanligare i debatten? För att göra Sverige lite varmare krävs mer än fler boulebanor. Istället måste vi börja säga bonjour till någon vi inte känner (många talar ju franska) eller våga bjuda dem som kommit på oväntat besök på en café au lait och kanske föreslå ett parti boule. Banorna finns överallt.

-

Publicerad i Sydsvenskan 19/8 2015.