Oönskad teknisk innovation: skattealgoritmerna

tax_loopholes.jpg

Fusion Comedys parodi på Apples välkända produktfilmer är både träffande och tragisk. Apple introducerar sin minsta produkt någonsin, skattsedeln. En karaktär som påminner om Jonathan Ive, chefsdesigner på Apple, berättar om hur avancerad processen varit för att minska skattsedeln så mycket det är möjligt. Målet är att slippa finansiera vägar, skolor och sjukhus eftersom ”vi inte tillverkar dem än”. EUs beslut att kräva Apple på 14,5 miljarder dollar i uteblivna skatteintäkter handlar i grund och botten om detta, att företag ska vara med och bidra till sådant som vägar, skolor och sjukhus för att vinsterna från verksamheten inte bara ska gynna företagets aktieägare, men också medborgarna i de samhällen där de verkar. Domen är också en dom mot Irland som under många år attraherat företag till ön genom att locka med mycket förmånliga skatteregler. Det egocentrerade målet att skapa fler jobb till ön accepterades när Irland var ett land i ekonomisk kris och med hög arbetslöshet, men när det inte längre är fallet är andra medlemsländer inte längre villiga att acceptera en sådan brist på solidaritet.

Domslutet är ett tecken på att allt fler länder ser om sin skattelagstiftning för att se till att företagen betalar sin beskärda del. Även om Apples lobbyister ylar om att det är orättvist, så är det just rättvisa som lagstiftarna är ute efter. Det ska inte gå att bedriva verksamhet i ett land och få fördelar av robust infrastruktur, välutbildad arbetskraft och sjukvårdssystem som ser till att folk snabbt är tillbaka på jobbet igen, utan att bidra till att finansiera dessa kostnader.

tax_loopholes Apple är tyvärr inte ensamma. Silicon Valley är lika duktiga på att systematisera girigheten och omsätta den till komplicerade skattealgortimer som minimerar skatten, som man är på att skapa komplicerade sökalgoritmer som maximerar sökresultatens relevans. Tidningen Wired gjorde nyligen en kartläggning av de metoder som teknikbolagen använder (grafiken av ovan) som visar hur det funkar på ett översiktligt plan.

Ökade inkomstklyftor i samhället har gjort att allt fler förfasas över skillnaderna mellan vad företagsledare tjänar och vad vanligt folk tjänar. Som protest var Occupy Wallstreet misslyckat, men den blev startskottet för en debatt om höginkomsttagarnas och företagens ansvar för att finansiera det offentliga som bara tilltagit i styrka. Mycket tyder på att Donald Trump inte betalt några skatter alls de senaste åren. Washington Post har undersökt hur mycket pengar Trump donerat till välgörenhet och funnit att det förmodligen är mycket lite, om något alls. Som John Cassidy konstaterade i the New Yorker innebär den slutsatsen att Trump förmodligen inte betalar någon skatt alls. Varför skulle annars en man som upprepade gånger sagt att han kämpar hårt för att minska skatten så mycket han kan inte använda en av de enklaste sätten för att göra avdrag på skatten: att donera till välgörenhet? Tidigare har Trump skyllt på att han inte kan släppa information om hur mycket skatt han betalat (något alla kandidater under de senaste 40 åren gjort) eftersom amerikanska skattemyndigheten IRS håller på med en utredning. Det har visat sig vara falskt, men häromdagen avslöjade hans son Donald Trump Jr att det verkliga skälet är att Trump Sr inte vill att den informationen ska "ta fokus från kampanjens huvudbudskap". Om de amerikanska arbetare som hyllar Trump skulle veta att han betalar mindre skatt än de gör, skulle de kanske inte tycka han är lika toppen som nu.

Till skillnad från Trump inser allt fler företag att en del av deras legitimitet hänger på att de betalar en rättvis skattesats och lyfter därför fram mängden skatt de betalar i sina årsredovisningar. Kanske har de också insett vad som skulle kunna vara ett sätt att få fler att betala skatt: ett krav på att företag måste betalat skatt för att kunna få bidrag och skattelättnader. New York Timesavslöjade nyligen att skattelättnader varit avgörande för Trumps expansion i staden och det vore rimligt att tänka sig att en stad eller ett land skulle kunna ställa krav på företag att de ska ha betalat skatt för att kunna få bidrag. Logiken är enkel: om företaget hjälper samhället att blomstra kan samhället i sin tur också hjälpa företaget att blomstra. Och den som försöker komma undan ska naturligtvis inte få något alls. Samma principer som gäller medborgare som tjänar mycket och ändå försöker fuska till sig bidrag kan utökas för att gälla företag. Räkna med att vi har de första lagarna som reglerar detta inom fem år, förmodligen ännu tidigare.

-

Publicerad i CSR i Praktiken 19/9 2016