Ett nytt problem: intern greenwashing

greenwashing.jpg

När verksamheten äntligen ISO-certifierats, när leverantörerna undertecknat uppförandekoden, den nya miljöbilspolicyn är skapad och kommunicerad via intranätet, den ekologiska frukten och Fairtrade-kaffet är på plats i kafferummen, alla skrivare skriver ut dubbelsidigt på svanenmärkt papper, chaufförerna utbildade i eco-driving, materialet i förpackningarna av FSC-märkt papper och komposterbar majsstärkelse och någon gammal meteorolog föreläst för personalen om klimatförändringarna – är man klar då? I många svenska organisationer har hållbarhetsarbetet på senare år blivit synonymt med att uppfylla krav, genomföra certifieringsprocesser och krafsa kryss i rutor på formulär. Det beror förmodligen på att vi är bra på just sånt - att-göra-listor, processer, fylla i formulär – och att vi finner en särskild sorts lugn i det. Saker blir gjorda, saker går i rätt riktning, saker händer. Konkret, tryggt, svenskt.

Vid en jämförelse med kollegor i andra länder är svenska organisationer inte särskilt duktiga på att kommunicera det hållbarhetsarbete man gör, i alla fall inte utåt. Inåt i organisationen är läget ett annat. Det tycks satsas allt mer på att informera anställda vilken toppenorganisation de jobbar för, hur stolta de ska vara över att deras arbetsgivare serverar ekobananer i receptionen, ordnat så att de skriver ut dubbelsidigt och att man nu har en tydlig policy på ett område. Budskapet är att de anställda kan slappna av och känna sig trygga med att ledningen, eller hållbarhetchefen, eller miljökoordination eller vem det nu är ser till att organisationen är grön och skön.

greenwashing

Risken för intern greenwashing är uppenbar. Visst, svenska organisationer är mycket duktiga på miljöarbetet i jämförelse med hur det ser ut på arbetsplatser i Polen eller Frankrike eller USA, men det räcker inte. Miljöutmaningarna löser sig inte bara för att man låtit KPMG kvalitetssäkra miljöledningssystemen, att allt kaffe kommer från Löfbergs eller för att miljöchefen bytt ut sin tjänstebil mot en Tesla. Likväl är lite förenklat just det som är budskapet i många organisationer.

I Sverige är vi bra på att följa lagar och normer, policys och riktlinjer, certifieringar och ramverk på miljöområdet. Det är förklaringen till att svenska organisationer är värdelösa på miljöinnovation. Visst, något bolag som försöker göra bränsle av alger finns väl och ett annat som utvinner diesel ur tallolja, men med några få undantag är inte svenska bolag särskilt innovativa på miljöområdet. Vi är duktiga på små förbättringar, att använda råvaror lite effektivare, att tänka en smula nytt men det är aldrig i Sverige som det görs några stora genombrott inom miljöteknik, eller som det dyker upp helt nytänkande affärsmodeller.

Jag tror att utbredd intern greenwashing är en förklaring till detta. Anställda matas med information om att bolaget gör bra saker och får intrycket att det räcker att byta leverantörer och råvaror, från ”vanliga” till miljömärkta. Om man ständigt får höra att företaget redan är bra finns det ju ingen anledning att anstränga sig, eller hur?

Lösningen är att sluta prata med anställda om hur bra vi är, men om hur bra vi kunde vara. Utgå från de planetära gränserna eller från SDG:erna och förklara var vi måste vara, för att ta vårt ansvar, och utmana de anställda att lösa det.

Ett exempel: vad skulle krävas för att Stadium skulle vara ett hållbart företag? Svaret är förmodligen att de skulle få en majoritet av sina intäkter från att sälja begagnad sportutrustning och från att hyra ut sådant man bara behöver ibland. Kanske skulle de också kunna tjäna en hacka på att reparera utrustning samt att lagra utrustning man inte behöver för tillfället. Det räcker alltså inte med att bara ha några Fairtrade-märkta fotbollar i sortimentet eller att sälja Renee Voltaires ekologiska godis vid kassorna.

Nog känner man direkt hur roligt det hade varit för att få vara med och bidra till ett så stort mål? För att undvika intern greenwashing krävs alltså både ledarskap och mod, och på köpet får man medabretare som är mer engagerade och därför också mer innovativa.

-

Publicerad i CSR i Praktiken 22/8 2016