Inga nyanser av vettiga värderingar

kappahl-e1384532822253.jpg

kappahlAtt som företag arbeta för att ha många kvinnor i sin ledning och styrelse är modernt och börsnoterade KappAhl tillhör de företag som gärna framhåller det som ett tecken på såväl ett medvetet jämställdhetsarbete och hur deras kunder ser ut. Ett tecken, ja. Men det är inte detsamma som att man faktiskt förstått vad det handlar om. Jag är emot att man arbetar för att ha många kvinnor i sin ledning och sin styrelse. Däremot är jag för att man arbetar för att ha en kompetent ledning och styrelse, och att man i sökandet efter dessa inte exkluderar kvinnor. Risken blir nämligen annars att man försöker fylla en kvot, kunna framhålla det som ett tecken på ett medvetet jämställdhetsarbete, kvala in på ett index över företag med många kvinnor i ledningen.

KappAhls problem är dock ett annat – att varken ledning eller styrelse verkar vara medvetna om hur synen på jämställdhet ska omsättas i verkligheten, hur det påverkar de beslut som fattas i ledningsgruppen och i styrelserummet. Någon annan tolkning är knappast möjlig efter att företaget valt den erotiska romanen 50 nyanser av grått som tema för en av årets viktigaste kampanj.

För den som inte läst boken har Caitlin Moran sammanfattat boken i några träffande meningar: -Hej, jag är väldigt rik och jag skulle vilja smiska dig. - Åh, ok… aj, aj, det gör ont, aj, jag gillar det inte! -Här får du en ipad -Aj, aj, jag gillar inte det här! - Varsågod: en bil -AJ, AJ Slut.

Handlingen kretsar alltså kring en ung kvinna som accepterar rollen som sexleksak åt en äldre, rik man som tycker om förnedringssex. I KappAhls reklamfilm ses kvinnan vänta på att mannen ska komma hem till henne, hon som han säger sig äga. Det är alltså dessa värderingar som KappAhl inte bara ställer sig bakom, men marknadsför på stortavlor och i tv i sin julkampanj för en linje underkläder. De får kunderna på köpet när de köper julklappar till sig själva eller sina fruar, julen 2013.

De är tecken på hur ett omedvetet jämställdhetsarbete ser ut och en oklar bild av hur deras kunder ser ut. De är tecken på ett företag som saknar en levande diskussion om sina egna värderingar och hur de skulle kunna skilja sig från de som framförs i boken. Jag kan inte tänka mig att något av de kända namnen i ledningen eller styrelsen skulle uttrycka sig i termer av att ”vi tycker kvinnor ska finna sig i att vara ägodelar” eller att ”vi tycker att kvinnor ska finna sig i att ställa upp på sex i utbyte mot ägodelar”. Ändå är de just de lärdomar som läsaren kan dra i boken är det i praktiken just dessa värderingar som KappAhls ledning och styrelse har ställt sig bakom.

Att dessa uppfattningar ligger inom det som KappAhl tycker är en acceptabel kvinnosyn tycker jag är både stötande och omodernt. Att de tycker att detta är något som kvinnor som min hustru, syster eller vänner ska finna sig i gör mig upprörd.

Jag har inga synpunkter på hur folk har sex och med vem, så länge det sker i samförstånd. Men jag har en massa synpunkter på hur tecken som att vilja binda en kvinna med en grånyanserad slips eller muta henne för att gå med på sex som orsakar lidande, säger om kvinnosynen hos den som gör det. Eller hos den som väljer detta som tema för sin stora kampanj.

Handla hos KappAhl om du vill, men glöm inte vilken kvinnosyn de nu visat sig stå för.