Mentala väderlekar

malmöDSC_0004.jpg

Malmö måste vara den suraste stan i landet att bo i. Höst och vår präglas av den eviga blåsten från alla håll, samtidigt, och det enda som gör det möjligt att skilja årstiderna åt är doften av långsamt tinande hundlort på vårkanten. Sommaren är alltid sämre än väntat, inklämd som den är mellan en utdragen vår och en för tidig höst. Vintern är dimhöljd och brungrå och präglad av en rå kyla som trots plusgrader fick min mor att på fullt allvar hävda hon aldrig frusit så mycket i hela sitt liv som den där vintern hon gick på lärarhögskolan i slutet av 1960-talet, trots att hon vuxit upp i frysboxen Ångermanland. Staden danas naturligtvis också av det malmöitiska regnet som har egenheten att falla liksom snett underifrån, med tunna pinande stänk som gör paraplyer odugliga till annat än att underlätta utpekning av vilka fotgängare som uppenbarligen är tillresta.

Denna, vad jag vill hävda, ganska sakliga beskrivning av Malmö under av 1990-talet präglar fortfarande ofta omvärldens uppfattning av staden. Min hustru tillhör de som läste i Lund under perioden och liksom generationer av studenter före henne kunde hon konstatera att i den gemensamma samhällskropp som de båda städerna utgjorde var lärosätet Lund hjärnan och arbetarstaden Malmö musklerna. Själv bodde jag på Östra Kristinelundsvägen 27 i Slottstaden vid den här tiden och drogs till dåtidens få hippa restaurangerna som Spot och Izakaya Koi likt ett mygg till en ensam glödlampa, innan jag flyttade till Stockholm.

När jag nu femton år senare pendlar till Malmö lyser hela staden. Nu utgörs myggen av studenter som flyr introverta lundensiska miljöer för att utforska den malmöitiska scenen. Men även större insekter dras till staden: politiker från hela världen vill med egna ögon se transformationen.

Med den nödvändiga självrannsakan som följde nedläggningen av varvs- och tillverkningsindustrin gjorde att Malmö tvingades satsa på tjänsteindustrin. Med den den ivrigt uppsträckta hand mot välden (eller möjligtvis uppsträckta långfinger mot Lund) som Turning Torso symboliserar surras det numera på många ställen om allt coolt som händer i Malmö och fler söker sig dit via den internationella flygplats som Malmö äntligen fick i Kastrup när bron kom.

Det gammelskånskt självupptagna ”Haur du sitt Malmö har du sitt varden” har bytts mot ett modernt multietniskt konstaterande att om du sett Malmö, verkligen sett Malmö, har du också fått en blick av den nya världen.

När perspektiven bryts och stöts mot varandra skapas både friktion och fraktioner, något omvärlden gärna problematiserar. Men samma mekanism som gjorde miljön runt familjen Medici i renässansens Florens så innovativ har också gjort Malmö till världens fjärde mest innovativa stad, enligt tidningen Forbes som tittat på antalet patent per 10 000 invånare. På tredje plats kommer San Francisco, en annan kulturell pyttipanna som funnit styrka i just det.

Att Malmö blev sitt sura väder i slutet av 1900-talet säger något om tomrummet som uppstod när maskineriet i arbetarstaden avstannade. Med övergången till en tjänstestad, där nya idéer skapas samtidigt som nya samhällsentreprenörer som både vill tjäna staden och pengar ges uppmärksamhet, har det mentala klimatet blivit ett annat. Det är symptomatiskt att det är Malmö som fött de enda svenska företag som sålts till Apple, att staden blivit Sveriges huvudstad när det gäller miljöteknik i praktiken eller att det är Malmö som arrangerar karneval med innovationsförtecken för ungdomar. Andra talar, men Malmö gör.

Andra städer må fortfarande betrakta sig som hjärnan, men med en befolkning som till hälften är under 35 och där nyfikenheten fortfarande är intakt är det i Malmö som de spänstiga musklerna finns för att röra sig framåt. Oavsett väderlek.

 

Krönikan publicerades i Vårt Malmö i oktober 2013.