Det episka lappkastets historia

11-settembre_6.jpg

Rubrik Exakt klockan 07.46 tisdagen den 11:e september 2001, lämnade American Airlines Flight 11 Gate 32B på Logan International Airport i Boston. Planet, en Boeing 767-223ER byggd 1987 och med registreringsnummer N334AA, hade plats för 158 passagerare, men hade den här dagen bara 81 passagerare och 11 besättningsmän ombord.

En fyllnadsgrad på 51 procent kan låta lite men var högre än snittet på 39 procent som gällt på rutten under de tre föregående månaderna. Klockan 07.50 började planet taxa ut mot startbana 4R där flygningen mot Los Angeles påbörjades 07.59. Klockan 08.13 hade passagerarna på platserna 2A, 2B, 8D, 8G och 10B tagit kontrollen och ändrade kursen mot New York. 08.46 flög planet in i World Trade Centers norra torn, mellan våningarna 93 och 99, i en hastighet av 790 km/h.

Efter bara några minuters surfande på Wikipedia man på det här sättet skapa sig en mycket detaljerad uppfattning om terrorattackerna, och hur det händelseförlopp inleddes som i ett slag ändrade hela den amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken. Effekten brukar i alla fall beskrivas så, men detaljerna vet vi mycket lite om. I boken ”What changed when everything changed” tar sig Joseph Margulies an uppgiften att försöka klarlägga vilken effekt händelserna den 11:e september egentligen haft på den amerikanska identiteten.

Trots att det snart stod klart att Al-Qaida stod bakom var George W. Bush beslutsam att händelserna inte skulle leda till att muslimer eller amerikaner med rötter i mellanöstern skulle ses som hot mot landet. På många officiella möten med ledare för dessa grupper poängterade presidenten att mångkultur var en del av den amerikanska identiteten och citerade ur landets konstitution. Aktionen fick effekt: ett år efter attackerna var attityderna mot arab-amerikaner mer positiva än på många år.

Det här en av många sanningar som överraskar i Margulies ordentligt efterforskade och välskrivna bok. Som en åsiktsarkeolog har författaren blottlagt lager efter lager av pressklipp och uttalanden och redovisar några av de viktigaste för läsaren i kronologisk ordning.

I september 2001 var den amerikanska allmänheten unisont mot tortyr för att skaffa information. Senator John McCain tillhörde de som menade att det inte bara var omänskligt, men även oamerikanskt. Några år senare hade opinionen dock vänt.

I boken blir det etiska lappkastets historia en tät thriller på ett sluttande moraliskt plan. Margulies redogör detaljerat för vilken representant från vilken delstat sa vad om vilket förslag i kongressen, men även om vilken kolumnist som kommenterade vad, när och hur och hur media påverkade synen på tortyr.

Som läsare blir alla referenserna till vem som sa vad och när tröttande till slut. De kunde utan problem skurits till hälften. Samtidigt anar man att greppet är författarens medvetna sätt att visa hur droppar så småningom urholkar principer som setts som skrivna i sten.

Formulerat som om både amerikanska liv och det amerikanska sättet att leva står på spel om man inte skaffar information från fångar accepterar slutligen allmänheten att militären använder lite ruffare förhörsmetoder. Det är på samma grund som USA invaderar andra länder så länge det ses som preventivt självförsvar, en annan av dessa retoriskt smidda termer som bidragit till att brott mot mänskliga rättigheter kan begås i de amerikanska värderingarnas namn.

Så vad ändrades när allt ändrades? Attackerna den 11:e september förändrade inte de ideal som amerikanerna hyllar – frihet, jämlikhet, individualism, samhörighet – men däremot hur de tolkas. Till skillnad från exaktheten i de fakta som omger det första planet som flög in i World Trade Center är den amerikanska identiteten just föränderlig.

Politiken håller sig inte inom de ramar som utgörs av idealen, men förhåller sig till dem. Det är så oamerikanskt torterande kan bli informationsinhämtande för att bevara det amerikanska. Och det är så man skapar, och omskapar, sin nationella identitet för att passa politiken, inte tvärtom.

Recensionen publicerades i Axess nr 7, 2013.