Per Grankvist
Cart 0

Sluta dua politiker och förtroendevalda

012uP1N84mgf.jpg

Kulturministern kallar aldrig statsministern för Stefan i offentliga sammanhang utan refererar konsekvent till honom som just Statsministern, med stort S. Det låter lite ovant, men eftersom Alice Bah Kuhnke också är demokratiminister så har det förstås sin grund i den respekt hon vill visa för ämbetet.

Bror Rexed

För femtio år sedan ansågs det oartigt att tilltala en överordnad, särskilt någon man inte kände, med annat än titel. Det ändrades i slutet av 1960-talet i det som kallas för du-reformen. Ett initiativ till du-reformen har associerats med dåvarande chefen för Medicinalstyrelsen, Bror Rexed, som när han tillträdde 1967 meddelade personalen att han tänkte säga du till alla.

Det gav fart åt det nya bruket eftersom svenska folket tolkade förändringen på en myndighet som att den språkliga förändringen var sanktionerad av staten. Det betraktades som en reform i demokratisk riktning och på bara några år hade svenskarna lagt bort titlarna. Idag är det bara kungafamiljen som fortfarande tituleras.

När man sa ”du” till varandra minskade avståndet mellan medborgarna och de som innehade olika ämbeten. Men kanske minskades även respekten för dessa ämbeten, både hos medborgarna och innehavarna?

Alla som fått ett förtroendeuppdrag – som kassör i en förening, chef på ett företag, avdelningsdirektör i en kommun, chef på en myndighet eller riksdagsledamot, för att bara nämna något - har ett stort ansvar att uppträda på ett sätt som motsvarar det förtroende de fått. För att utföra uppdraget väl måste man kunna skilja på person och funktion. Den som fått förtroendet att utföra ett uppdrag är nämligen i första hand en funktion, inte en person, och den skillnaden måste man alltid bära med sig.

Det fanns de som förvånades över att USA:s president Barack Obama tog emot sin efterträdare med sådan värdighet. Vad skulle han annars göra? Ämbetet kräver värdighet.

Oavsett om riksdagsledamot Kent Ekeroth (SD) gjort sig skyldig till misshandel eller ej, så är det graverande nog att han ens förekommer i sådana sammanhang där misstanken kan uppstå. En riksdagsledamot måste vara höjd över varje misstanke, för att upprätthålla väljarnas förtroende.

Tyvärr är inte Ekeroth ensam. Exemplen på människor som inte tar sitt ämbete på stort allvar finns det gott om, även utanför riksdagen. Dessa människor utan värdighet är ständigt föremål för artiklar i lokalpress och journalistiska avslöjanden i riksmedia. De bidrar till ökat förakt för dem som innehar förtroendeposter, de som ibland kallas ”eliten”.

Kanske gjorde du-reformen att vi blandade ihop formell och formalia? När förtroendevalda uppträder informellt är det positivt. När de inte respekterar formalia är det farligt. Det kollektiva behovet av att lära oss skilja på dessa tycks stort.

I många länder används yrkestitlar som ett alternativ till för- eller efternamn för att påkalla någons uppmärksamhet. Samtidigt påminner detta den titulerande personen på att hen i första hand är en titel, inte en person, och en innehavare av ett ämbete.

Är det inte dags att sluta dua politiker och förtroendevalda - som ett sätt att återinföra respekten för ämbeten både hos oss vanligt folk, men framförallt hos dem som innehar dem?

-

Publicerad i Sydsvenskan 1/12 2017