Per Grankvist
Cart 0

Ett botemedel mot åsiktsmasochism: nyansering

Debatten polariseras mellan de ”politiskt korrekta” och ”de politiskt inkorrekta”. Båda betraktar förstås sig själva som balanserade, och det är faktiskt inte det enda det har gemensamt.

Båda grupperna sörjer att världen inte längre tycks vara som den var förr, och längtar tillbaka till en tid när auktoriteterna var få och tydliga. Båda tycker sig sitta inne med sanningen med stort S, och drar sig inte för att yttra den. Detta oavsett om det gäller att peka ut sådant som inte borde sägas, eller säga sådant som de hävdar att "man väl inte längre får säga i det här landet".

Båda grupper är alltså också intoleranta mot andras åsikter.

I en intressant essä med titeln Political Correctness and Political Incorrectness: A Psychoanalytic Study of New Authoritarians buntar psykologen Simon Western ihop dem och ställer diagnos. Han noterar att vardera gruppen finner en njutning i den plåga som sakernas tillstånd ständigt försätter dem i. Men njutningen är av olika slag.

 De politiskt inkorrekta är masochister, och finner nöje i att vara drabbade. Western konstaterar att de beskriver sig själva som samhällets hjältar i en tid när samhället och politiken blivit alldeles för PK, kallar sina argument för välbehövlig moteld. De drivs av en paranoid nostalgi som idealiserar det förflutna, ett förflutet när den vite mannen inte ifrågasattes. Det kan låta ärligt när de talar om vad de tycker, men de talar helt utan hänsyn till vad andra uppfattar eftersom de bara är intresserade av sin egen bild av världen. All kritik mot att deras yttranden är otidsenliga eller kränkande viftas bort som tecken på hur PK världen blivit.

De politisk korrekta är sadomasochister, och finner nöje i att slå ner på andra som de tycker uppträder felaktigt. De ser sig själva som riddare mot allt det icke-korrekta och reser ragg mot vad de betraktar som mikroaggressioner: formuleringar som skulle kunna uppfattas som kränkande, serieteckningar som skulle kunna ses som fördomsfulla eller annat som kan tas ur sin kontext. I sina fördömanden avslöjar de sin aggressivitet, och i sitt förespråkande av triggervarningar för att bespara andra människor smärta skymtar ett lågt förtroende för att andra kan klara sig själva.

Western påminner om vikten av att undvika polarisering genom att debattera hederligt, bygga på fakta, ta intryck av andras argument, tro på människors sunda förnuft. Essän påminner om att det mellan dem som är PK och dem som är icke-PK finns ett öppet fält av sunt förnuft. Det finns ett botemedel mot åsiktsmasochism: nyansering. Erkännandet att andra sidan har en poäng är lika viktigt i politiken som i samtalet i tvättstugan eller runt grillen.

Då kan vi undvika att upprepa det som var ett så vanligt misstag under 1900-talet: att låtsas som om komplexa samhällsproblem kunde reduceras till enkla beskrivningar, och sedan lösas med lika enkla åtgärder.

-

Publicerad i Sydsvenskan 19/6 2016.