Per Grankvist
Cart 0

Om historielöshet: Vem minns hur många som jobbade vid Kockums?

kockums.jpg

Vid en första anblick liknar triumfbågen i München bågarna i London och Paris, monument över mod och svunna segrar. Det som gör den tyska triumfbågen intressant är dess baksida, som berättar en annan historia. Under det andra världskriget skadades bågen svårt, men när det var dags att rekonstruera bågen lät man bli att återskapa alla de klassiska utsmyckningarna. På baksidan finns en stor slät stenyta och en inskription: Dem Sieg gewieht, vom Krieg zerstört, zum Frieden mahnend. ”Tillägnad segern, förstörd av kriget, manande till fred."

Medan triumfbågarna i andra länder enbart hyllar framgångarna förmedlar bågen i München både den trumf som reste den och den tragedi som förstörde den. Budskapet är detta: vårt förflutna innehåller lärdomar som vi måste använda för att forma vår framtid.

Som historikern Neil MacGregor konstaterat är triumfbågen i München ett exempel på den kanske viktigaste uppgiften som tillskrivs historia i Tyskland idag. Den tecknar inte bara en bild av det förflutna, men skjuter det framåt och förankrar historien i vår tid.

Det är en hållning som tycks fullständigt främmande i Malmö. Många av de byggnader som vi förknippar med staden kan förstås uppfattas som monument över den tid när de uppfördes: Slagthuset, Kockumhuset, Kronprinsen, Turning Torso, högskolan och för den delen, Malmö Live. Men de är misskötta monument, de saknar informationsskyltar som kunde få dem att bli debatterade och refererade till på ett sätt som skulle kunna göra att vi lär oss något om den tiden eller om den funktion de hade.

kockums

Varför hamnade slakteriet i Malmö? Hur många jobbade vid Kockums? Vilka samhällsvisioner förkroppsligades i Kronprinsen? Hur stort var Malmös självbekräftelsebehov när man byggde ett 190 meter högt fuck you-tecken och var det riktat mot Lund eller Stockholm? Vad symboliserade högskolan när den byggdes och vad fick Malmö att godkänna byggplanerna på Malmö Live?

På malmö.se sammanfattas 1900-talet med några få stycken under en sliten rubrik: ”från industristad till kunskapsstad”. Stadens historia tycks ointressant och är så förenklad att den hindrar oss att lära oss något från den idag. Finns det exempelvis likheter mellan framtidsoptimismen hos Kockums 900 fartygskonstruktörer på 1950-talet och den hos Massives 400 spelkonstruktörer idag? Ingen vet.

Botemedel tycks dock finnas lokalt. En kurs om Malmös historia 1850-2000 startar till hösten på högskolan och till våren planeras en konferens om att skapa staden, om identitet, minne och delaktighet. Alltid något.

I Berlin, tvärs över gatan från ingången till finansministeriet, står en ny permanent utställning som berättar om Tysklands historia under 1900-talet. Utställningen är i sig ett monument över att historien måste få ta plats i en stad, ett förkroppsligande av de lärdomar som finns framför näsan på oss om vi bara tittar. En motsvarande utställning vore på sin plats utanför stadshuset i Malmö, för att förankra historien i vår tid och tillåta alla att lära sig något av den.

-

Publicerad i Sydsvenskan 2/6 2016.