Var Mehmet Kaplan framgångsrik eller en fiaskopelle?

11174517_1109225915770102_6451666924183291319_o.jpg

Titeln på Otto von Bismarcks memoarer är Gedanken und Erinnerungen – tankar och minnen. Han var tveklöst en av de största av 1800-talets europeiska män. Likväl kunde han inte motstå frestelsen att glorifiera sin egen roll. Dramaturgin i memoarerna är hårt driven och mitt på scen står förstås Bismarck i egen hög person, hela tiden och i bästa tänkbara ljus. Beständig som en marmorstaty, i skarp kontrast mot den grå massa av birollsinnehavare som fladdrar förbi. Riken kommer och går, men Bismarck består.

Boken bidrog till senare tiders mytbildning om honom som den store ofelbare ledaren, ett intryck man alltså lätt får om man inte tar hans memoarer med en nypa salt. Det gör dock inte Bismarck automatiskt till en lögnare, inte utifrån det vi idag vet om hur minnet fungerar.

Den som sätter sig för att skriva sina memoarer bör komma ihåg att minnet är en opålitlig fan. Om man ser tillbaka och ställer sig frågor som ”Är jag framgångsrik? Är jag en fiaskopelle?” beror svaret på hur frågan är ställd.

Minnet är så känsligt för påverkan att sättet hur vi formulerar frågan om en historisk händelse kan påverka vad vi minns. Ber man vittnen till en bilolycka uppskatta i vilken hastighet bilarna krockade med varandra och jämför svaren med de man får om man frågat i vilken hastighet bilarna smällde in i varandra kommer den senare frågan att ge högre hastigheter som svar.

Beroende på om vi frågar om Mehmet Kaplan bara åt middag, eller om han umgicks med de Grå Vargarna över en bit mat, blir svaren olika.

I den mediala jakten på den sanna berättelsen om Kaplans karaktär är det två bilder som framträtt. Det ena är ett porträtt av en man som alltid stått upp för alla människors lika värde och strävat efter att ha en dialog med alla människor, både de som står nära och långt från partiets politik. Det andra föreställer en man som brustit i omdöme upprepade gånger.

Beroende på vilken bild man tycker verkar mest sann har man dragit olika slutsatser om Kaplans avgång var befogad eller inte.

Den före detta bostadsministern minns förstås inte händelserna som kritikerna beskriver dem, men minnet är påverkat av hans självbild precis som hos alla andra. De minnen där vårt agerande inte stämmer överens med självbilden tenderar att försvagas samtidigt som de som ligger i linje med hur vi ser oss själva ges starkare färger. Och det slutar inte där. Vi hittar också på, fyller ut luckor, spinner röda trådar och uppfinner orsakssamband.

Detsamma kan sägas om hans kritiker. Även vår bild av andras agerande påverkas av vad vi på förhand tror är sant och vad vi antar vara lögn.

När drevet går jagar båda sidor bekräftelser på att just deras bild är sann och glömmer att andra bilder också kan vara sanna, samtidigt. Det som avgör om någon får avgå eller ej beror inte nödvändigtvis på sakfrågan, utan på vilken av de två konkurrerande bilderna som fått mest spridning.

Så hur var det? Var Kaplan framgångsrik eller en fiaskopelle? Förmodligen lite av båda – som folk är mest. Hur man minns sig själv, är något annat.

-

Publicerad i Sydsvenskan 20/4 2016. Bild från MP Örebro.