Verkligheten kräver förenklingar - ljug som en gentleman

p022516ps-0858.jpg

Det tycks finnas en utbredd tro på att den politiker som håller sig till sanningen och uteslutande agerar i enlighet med sina värderingar så småningom kommer till makten. I verkligheten verkar det förhålla sig tvärtom.

Att vi slentrianmässigt ändå antar att sanningen alltid segrar beror inte på fakta utan på att kyrkan har haft duktigt pr-folk som har moraliserat i flera hundra år. Författare har dock alltid haft en känsla för verkligheten. Machiavelli hade koll, och beskrev den politiska realiteten i sin bästsäljare "Fursten", år 1532. I dagarna är det 400 år sedan Shakespeare gick bort och i hans dramer är det knappast de ärliga, hyggliga killarna som får makten utan snarare figurer som Richard III, en knipslug, maktkåt intrigmakare som säger en sak och gör något annat.

Författarna visste att en offentlig person behöver bemästra konsten att ljuga genomtänkt, överlagt och med de bästa intentioner. Konstigt nog förmedlas den insikten sällan på medieträningar eller av retorikexperter. Likväl är kunskapen nödvändig för att nå politiska mål.

Rådet är att ljuga som en gentleman: elegant, uppriktigt och försonande med en stadig blick, medveten om att verkligheten ibland kräver förenklingar.

Även de som förklarar sig vilja förändra politiken och göra den ärligare måste lära sig konsten. Den hoppfulla politiken kräver en del falsarier, inte minst om den stora sannolikheten att bli förverkligad. Man kan inte inspirera en hel nation utan en idé om hur saker skulle kunna vara, även när man inser att visionen delvis bygger på fiktion, att den inte kommer att kunna förverkligas till fullo eller förstår att det kommer att krävas en del solkiga kompromisser för att få igenom något av den över huvud taget. Först gäller det förstås att komma till makten.

p022516ps-0858

Sedan 2007 har sajten Politifact fakta­kollat alla viktiga uttalanden som samtliga amerikanska presidentkandidater gjort, inklusive några från de som har varit presidenter under samma tid. Uttalandena har därefter placerats i sex kategorier, från helt sant och i stort sett sant, till falskt och "pants on fire", vilket är vad det amerikanska folket tror händer när man ljuger så vilt och grovt att omvärlden häpnar.

Av de uttalanden som Barack Obama gjorde under sina presidentkampanjer var 48 procent sant eller i stort sett sant, 27 procent varken sant eller falskt och 26 procent i stort sett falskt, eller värre. Den ende på listan som slår Barack Obama är, en aning oväntat givet hans eftermäle, Bill Clinton. Hälften av hans uttalanden var sanna eller i stort sett sanna och "bara" 23 procent var i stort sett falskt, eller värre.

Hans diametrala motsats är Donald Trump. Tre fjärdedelar av hans uttalanden var i stort sett falska, eller värre (andelen som var "pants on fire"-falska var 22 procent!). Politifact kunde inte hitta ett enda av hans uttalanden som helt överensstämde med fakta, och endast 7 procent av allt han sagt var att betrakta som i stort sett sant. Likväl: alla politiker ljuger för att komma till makten. Sedan gäller det att försvara den.

Under flera år har sju partier varit rädda för att säga sanningen om vår integrationspolitik (att den inte är genomtänkt) eftersom de själva medverkat till att utforma den. Det har gjort att sju partier har framstått som att de ljuger i en viktig fråga och dessutom att det åttonde partiets banala slutsats (allt blir bättre utan invandrare) verkar sanningsenlig.

De partier som nu säger sanningen om integrationspolitiken och samtidigt ljuger när de säger att de "vet" hur problemet ska lösas framstår likväl som trovärdiga, och belönas med högre opinionssiffror.

Lögner kan alltså anses vara nödvändiga och rättfärdiga verktyg för politiker, demagoger och statsmän. De behövs för att skapa utrymme i politiken för åsikter vi inte är säkra på, eller för att förklara handlingar­ vi tidigare inte stod för. Att inte ständigt agera i enlighet med de värderingar man håller högt är inte detsamma som att sakna moral, utan snarare en vilja till mindre uppoffringar för att nå ett större mål. Eller rätt och slätt: politik.

-

Publicerad i Resumé 22/4 2016