"Huvudstaden - we have a situation"

oresund-satellit.jpg

Nog tycks promenaderna kring jul och nyår ske i ett lite makligare tempo än vad vi annars är vana vid? Orsaken kan lika gärna vara en överkonsumtion av mat som att helgfriden trots allt infunnit sig till slut. När man går saktare ser man mer. I stadens utkanter upptäcks byggnader som man tidigare inte lagt märke till, till synes hastigt skissade hus som smällts upp på vad som väl var en åker så sent som förra julen.

När kartan inte längre stämmer med verkligheten kan reaktionerna variera. Några ser förändringen som en del av en urban utveckling. Andra blir frustrerade och gillar inte nya hus. De tycks förstå staden som en konstant, en oföränderlig samling huskroppar som inte borde förändras för att undvika att man slösar skattekronor på att ständigt förändra kartan. De som bränner nya flyktingförläggningar tillhör uppenbarligen den kategorin.

I Hyllie uppförs nya byggnader i en sådan takt att månad och år angetts på orienteringskartorna för att markera när de senast stämde med verkligheten. I Hyllie fanns fram till nyligen ett annat exempel på skillnad mellan karta och verklighet: förvaret på Malmömässan visade att systemet för att ta emot flyktingar inte längre fungerar. Vårt system för att integrera immigranter fungerar tyvärr inte heller.

När Malmö uppmärksammat regeringen och myndigheter på detta - ”Huvudstaden, we have a situation” – har svaret varit ”But in Sviden vi häv a system”. Reaktionen tycks vara att anpassa situationen till systemet, få verkligheten att stämma med kartan. Likväl: om ett system inte är skapat för situationen, är det systemet som bör ändras.

Istället för att förstärka den självgoda bilden av hur goda vi är som tar ett stort ansvar, borde regering och myndigheter snabbutreda hur systemet bör förändras och förstärkas för en mångkulturell befolkning som under 2016 passerar 10 miljoner.

Alla krav på att statsbudgeten ska förbli balanserad i en period av obalans är att begära att verkligheten ska anpassa sig efter kartan. Statsfinanserna är i gott skick (tack vare alliansen) och räntorna är historiskt låga. Tiden är rätt för att låna till de investeringar som krävs för att skapa ett samhällssystem anpassat till situationen och framtiden.

I det svenska systemet tar det minst 18 år av barnbidrag, föräldrapenning, skolgång, tandvård, sjukvård, slitage av jympahallar och skateboardramper och utnyttjande av andra samhällstjänster, innan vi blir lönsamma för samhället. Även om vi låtsas som om immigranter inte tillför ny kunskap, erfarenheter och perspektiv till vårt land är de långsiktigt lönsamma eftersom de kommer in i samhället snabbare än svenskar.

Räkna därför med att upptäcka fler nya hus på nästa års nyårspromenad. Det är tecken på att landet utvecklas, att verkligheten förändras och att kartan ständigt måste ritas om.

-

Publicerat 2/1 2016 i Sydsvenskan. Bild från Nasa.