Att vara tolerant innebär inte att man tolererar alla mänskliga handlingar

Hur blir man tolerant? Är det något man kan bestämma sig för att bli? Är det en attityd man kan vira omkring sig likt en halsduk från favoritlaget? Det skulle ju i så fall göra att man kan ta av den lika lätt närhelst det passar, som om man plötsligt tycker att den kliar.

Frågan kräver omformulering: Hur blir man tolerant i grunden? Hur uppfostrar man sig själv till en anständig människa i en tid präglad av så många oanständiga händelser? Hur tränar man upp en empatisk muskulatur i ett skede när egoism är på modet och meningsmotsättningar uttrycks i spända biceps och höjda nävar?

En viss varsamhet är på sin plats. Muskulaturen får inte sträckas så långt att den lossnar från sina fästen, de grundläggande mänskliga värderingarna.

Vi sträcker oss inte till att acceptera skolskjutningar, självmordsattacker och terrorattentat som ett pris för den livsstil vi lever.

Vi accepterar inte det tankegods som ligger bakom dessa handlingar – idén om en oförenlig konflikt mellan de värderingar som ligger till grund för islam och kristendom, att våra liv skulle vara olika mycket värda.

Att vara en tolerant människa innebär alltså inte att man tolererar alla mänskliga handlingar, utan verkar snarare handla om en strävan efter att vara så lite intolerant som möjligt.

De som fått sätta livet till i Trollhättan, Beirut och Paris de senaste veckorna är alla den extrema intoleransens offer. Detsamma kan sägas om förövarna. Den som medvetet riskerar livet för att döda så många andra som möjligt har dragit slutsatsen att det är så de kan göra maximal nytta.

Vad är starkare hos människan än hennes önskan om att få känna sig behövd och älskad? De som utfört de oanständiga aktionerna måste alltså ha dragit slutsatsen att de var mer värdefulla för andra som döda än som levande, att de skulle hyllas mer genom att döda än genom att älska.

Tanken är skrämmande: De övervägde alternativen och kom ändå fram till att det som de gjorde var det bästa alternativet, utifrån deras förutsättningar.

Det är intolerans som skapar terrorister, som får människor att tro att de har "sanningen" på sin sida. Det är intolerans mot andras idéer och livsstilar som ger upphov till att grupper ställs mot varandra och startar en negativ spiral.

Tänk på att mörker bara existerar i slutna rum. För att bli upplysta måste dörrar öppnas så att tanketrollen kan spricka i solen. Vill man bli mindre intolerant krävs en insikt om att den vanligaste fördomen är den som handlar om att det bara är andra som är fördomsfulla.

Vägen till minskad intolerans kräver att vi också prövar om motsatsen till våra fördomar är sanna. Det är då vi ser att de killar som genomförde terrorhandlingarna i Beirut och Paris var fundamentalister som har mer gemensamt med killen som attackerade skolelever i Trollhättan än med världens alla kristna eller muslimer.

Att tolerera allt är omöjligt. Att ta ansvar för att minska vår egen intolerans är däremot det viktigaste bidraget till ett mer tolerant, ett mer anständigt samhälle.

-

Publicerad i Sydsvenskan 17/11 2015.