Åtgärder för att få fler svenskar att börja röka

Åtgärder för att få fler svenskar att börja röka

Låt oss anta att man från statligt håll önskade att fler svenskar rökte. Om vi ombetts komma med lite idéer för att vända de senaste årens negativa utveckling (sett i tankeexperimentets perspektiv) – vad skulle vi då föreslå?

Att återinföra röktillstånd på krogen skulle säkerligen vara det första förslaget. När förbudet kom minskade ju rökningen drastiskt. Att införa möjligheten att röka på fler arbetsplatser vore en annan åtgärd som skulle skicka en signal om att rökning är okej, oavsett vilka fördomar som kan finnas mot rökare.

Eller vad sägs om att göra ett program för att få fler arbetsplatser att ta emot en rökare, så att det finns minst en rökare på varje kontor? Då skulle man kunna argumentera för att rökaren för med sig ett bredare perspektiv och kunskap om vanor som den orökiga arbetsplatsen uppenbarligen saknat. Man borde också kunna säga att företaget kommer att ha lättare att förstå målgruppen rökare om de själva anställt någon som röker.

Vid det här laget hade vi insett att alla åtgärder för att få fler att börja röka väger lätt i jämförelse med att sänka priset. Att ett högt pris på tobak minskar konsumtionen är ju välbelagt, så om man skulle kunna få cigarettfabrikörerna att sänka priset så borde de kompenseras av ökade volymer.

Det låter som en bra idé tills man inser att alla behöver lite marginaler. Cigarettfabrikörer är inte som fattiga människor som tar flera jobb för att kunna överleva. Nej, företag som inte har tillräckliga marginaler söker antingen statligt stöd eller lägger ner. Och hur går det då med målet att få fler att röka?

Då skulle vi slutligen inse det staten borde förstått från början: om man bara sänker skatten på tobak (som i runda slängar utgör halva kostnaden för ett paket cigg) så skulle fler börja röka! Punktskatter är nämligen en utmärkt metod för att minska användningen av en viss råvara i en marknadsekonomi. Det omvända är också sant – skattelättnader stimulerar användningen.

Om staten vill att fler unga eller personer med utländsk bakgrund börjar jobba, inte röka, borde den kunskapen tillämpas. Det finns inget logiskt i att skatten på arbete är så hög som den är i Sverige om vi samtidigt säger oss vilja få fler i arbete, använda fler mänskliga resurser, göra det mer attraktivt för företag att anställa. För företag spelar det ingen roll hur det blivit billigare att anställa, bara att det blev det.

Alla förslag om att införa låga minimilöner verkar klokt ur ett kortsiktigt ekonomiskt perspektiv men är oklokt ur ett större perspektiv. Försämrade levnadsvillkor för människor resulterar alltid i ökade kostnader för det offentliga. Sänkt skatt på lön har inte den effekten. (Att alla ska kunna leva på en heltidstjänstlön är dessutom en viktig princip.)

Dessutom: Vill vi att Sverige ska bli en resurseffektiv kunskapsnation verkar det väl klokare att beskatta råvaror högt och arbete lågt, än tvärtom? Vi kan väl prova här i Skåne, vi som har så många människor av den sort som vi säger är vår viktigaste resurs för framtiden.

-

Publicerad i Sydsvenskan 7/9 2015.