Att mingla i Almedalen är ett privilegium

almedalen-mingel-e1435854467408.jpg

Att de höga hyresnivåerna i städerna skapar en segregering där de med begränsad budget är hänvisade till enklare boenden långt utanför stadskärnorna är känt för allmänheten. I år verkar insikten nått politiker och konsulter då ämnet tycks dyka upp på så gott som varje mingel i Almedalen. Bostadssituationen under politikerveckan har alltid varit av det informella, spartanska slaget. Att betala 2500 kr per natt för att dela rum med en främmande människa i ett gårdshus strax utanför gårdsmuren som tillhör någons före detta jobbarkompis före detta jobbarkompis är inget ovanligt. Men priserna går upp för varje år och över bjudvinet gnälls det därför om problemet med fri hyressättning.

almedalen-mingel

Bakom den privilegierade konsultklassens koketterande över höga hyror finns dock ett reellt problem. Almedalen är inte längre inom räckhåll för alla. Flyg- och båtbiljetter rabatteras aldrig och tar slut tidigt. Boendet kostar massor. Många mingel sker bakom stängda plank som är mera firmafest än folkmöte. Att mingla i Almedalen har blivit ett privilegium, och vad värre är: många av de som är i Almedalen är inte ens medvetna om det.

Alla som är i Almedalen hyllar företeelsen. Samtidigt: sex av tio svenskar skulle inte sakna om politikerveckan upphörde, enligt en undersökning i veckan. Den visar också att fyra av tio har bilden av att Almedalsveckan är ett jippo utan någon direkt påverkan på den svenska politiken.

På avstånd verkar Almedalen framstå som ett ställe där politiker umgås med varandra och med lobbyister. Det förstärker uppfattningen av politiker som personer gynnar sig själv och andra, snarare än representanter för oss andra. Att deltagarna talar om vad Almedalen betyder för dem personligen, snarare än vilken effekt de kan få för väljarna bidrar också. De åsikter som de tar intryck av i Almedalen delar samma privilegium att vara där. Att många politiker inte heller verkar lika villiga att lyssna på vanligt folk under årets resterande veckor spär på föraktet ännu mer.

Det demokratiska problemet löses inte genom att flytta politikerveckan till fastlandet. En del av charmen är att det är geografiskt avgränsat och avskuret. Lägg därtill den öppenhet för att träffa nya personer som verkar förtrolla alla som kommer inom räckhåll för den förvånansvärt lilla gröna plätten i centrum som heter Almedalen.

Men man måste ju ta sig hit först. Dagsturer från fastlandet som vore gratis för folk under 25 och utrikesfödda för att se till att publiken här speglade Sverige skulle lösa en del av demokratiproblemet. Temporära vandrarhem likaså. Att tvingas dela sovplats är också ett sätt att nätverka.

För att återupprätta förtroendet för politikerna på plats krävs dessutom att alla pratar mindre om varför Almedalen är bra för dem och mer om hur Almedalen är bra för Sverige.

-

Publicerad i Sydsvenskan 2/7 2015.