När globala problem möter lokala politiker

82ipccpress2-e1397417190275.jpg

Det råder ingen tvekan om att behovet är stort av en global miljöpolitik som kan motverka ännu större och allvarligare effekter av den globala uppvärmningen. Det verkligt alarmistiska med IPCCs senaste rapport är att den inte målar fan på väggen, utan att den sakligt redogör för konsekvenserna av temperaturhöjningen i atmosfären. 82ipccpress2

Trots att de nödvändiga åtgärderna är kända – däribland begränsningar i olje- och kolutvinning samt ett införande av ett globalt utsläppstak för alla skadliga växthusgaser verkar det nära nog omöjligt för politiker från olika länder att komma överens om det. Problemet är inte längre någon oenighet bland forskarna om den globala uppvärmningens orsaker. Den bilden upprätthålls blott av den lilla grupp som inte har fakta på sin sida och strider för att inte förlora ansiktet. Nej, svårigheten att nå en internationell klimatöverenskommelse bottnar istället i att all politik i grunden är lokal, inte global.

Då alla politiker är valda av en valkrets definierad av gränser på en karta – en kommun, en delstat, en nation – ligger begränsningen i uppdraget i att politikerna förväntas göra det bästa för medborgarna i valkretsen. Vilket naturligtvis inte nödvändigtvis är detsamma som vad som är bäst för världen. Kolgruvor och oljeborrning är två tydliga exempel. Ingen av dem är hållbara och ingen vill ha dem i sin närhet. Men deras förmåga att skapa arbetstillfällen i valkretsar där det är ont om jobb betonas framstår de lokala fördelarna nästan alltid som tyngre vägande än de globala nackdelar detta får på miljön.

Det klokare beslutet blir möjligt först när politiker ser sin lojalitet i ett längre perspektiv - som knuten till området och dess långsiktiga livsduglighet, snarare än till de nuvarande invånarna och deras kortsiktiga försörjningsmöjlighet. Populistpolitikerns perspektivbegränsning ger bara väljarna det de vill ha, inte vad de behöver.I brist på politiker med sådant mot står kanske vårt enda hopp till de globala organisationer som är skapade för att tillfredsställa lokala behov i en global värld: de multinationella företagen.

Glädjande nog har många av dem redan börjat agera för att minska sin klimatpåverkan. Utan lokala band tänker de globalt för att parera klimatets negativa påverkan på deras råvaruförsörjning, distribution och försäljning. Den samlade effekten på klimatet när exempelvis Nestlé, Nike och Nissan ställer om och ställer krav kan vara snabbare och större än politiska beslut då det samtidigt gynnar bolagens försäljning.

Sorgligt nog är alltså den miljöpolitik som påverkar klimatet i rätt riktning en rörelse där vi inte röstar på politiker, men där vi röstar med plånboken: den representativa demokratin ersatt av en transaktionsdriven individdemokrati.