Installationstal av Per Grankvist

Den 27:e mars 2014 valdes Per Grankvist till Fairtrade Sveriges nya styrelseordförande. Nedan är hans installationstal i sin helhet.(Det talade ordet gäller dock.)

-

1403 Fairtrade

Kära vänner, som medborgare i vad som fortfarande är ett av världens bästa länder är vi lyckligt lottade. I vårt samhälle finns fortfarande förutsättningar att få ett bra liv. Vi får chansen att gå i skolan, att hitta ett jobb, att välja att dela livet med någon vi träffat av en slump och har vi tur kanske vi också hittar drömlägenheten.

Men alla har naturligtvis inte samma tur i livet.

Förr kallade man de som befann sig på samhällets botten för de olycksaliga, de som ännu inte gjorts saliga av lycka, de som ännu inte haft tur. Det speglade en tid när framgång sågs som något som i hög grad avgjordes av tillfälligheter. På toppen fanns de lyckligt lottade och på botten de olycksaliga.

Men för knappt hundra år sedan började synen på detta att ändras. I en värld som omfamnade logik, mekanik och matematik skapades en bild av att människan kunde bestämma över sig själv. Man behövde alltså inte längre hoppas på tur, man kunde också vara sin egen lyckas smed.

Det låter sympatiskt men antagandet har en mörk baksida. Om vi antar att vem som helst är kapabel att skapa sin egen framgång och förtjäna en plats i samhällets översta skikt, antar vi samtidigt att de som är på samhällets botten också förtjänar vara där. Då är de inte längre olycksaliga, men losers.

För de som är lyckligt lottade kan det vara en befriande tanke. För om ansvaret för de olycksaliga ligger på de dem fråntas de lyckligt lottade ansvaret för att hjälpa de olycksaliga.

Att erkänna slumpens betydelse för våra liv är grunden för all solidaritet. Och känner man inte solidaritet finns heller ingen anledning att handla.

-

I ett välutvecklat välfärdssamhälle tar staten ett stort ansvar för sina medborgare. Baksidan känner vi till: att vi inte längre ser vår egen roll i kampen för att förbättra samhället. Det poängterade redan Tage Erlander, den svenska modellens främste byggmästare. Det är därför som vår reaktion när vi ser en orättvisa ofta blir ett konstaterande ”någon borde göra något!” snarare än ett ”vad kan jag göra?

Det är därför vi tar oss rätten att vara passiva och pessimistiska. Vi ser hur det palestinska folket lider av att det verkar omöjligt att hitta en fredlig tvåstatslösning men vi tillåter oss rätten att vara passiva. ”Det är meningslöst” säger vi. ”Mängder av internationella sändebud har redan besökt regionen med olivkvistar i händerna, utan resultat. Vad skulle jag kunna göra?”.

Svaret är att du skulle kunna köpa palestinsk olivolja.

För några månader sedan besökte jag en kongress om samhällsansvar i Doha i Qatar, av alla ställen. Organisatörerna hade beslutat att alla deltagare skulle bära namnlappar där den organisation de tillhörde också tydligt skulle markeras. Som författare och frilansjournalist tillhör jag ingen annan organisation än mig själv och organisatörerna hade därför löst det hela genom att skriva Fairtrade på min skylt, eftersom de upptäckt att jag angett mitt styrelseuppdrag på min LinkedIn-profil.

Under en kaffepaus kom en man som presenterade sig som palestinsk affärsman fram och frågade om han uppfattat det rätt att jag var från Sverige? Därefter pratade han exalterat på om vilken betydelse det svenska stödet för Palestina varit, hyllade Olof Palme och sa att jag skulle framföra sina hjärtligaste tack till hela det svenska folket. Eftersom så många folkrörelser finns representerade här idag tar jag tillfället i akt att framföra det här.

Men så såg han min namnbricka och blev om möjligt mer exalterad. Det betydelsefulla biståndet från Sverige i all ära men möjligheten som hade öppnat sig när de började exportera Fairtrade-certiferad olivolja var något extra. Den bidrog med en livsviktig inkomstkälla men lika viktigt: den bidrog till att olivproducenterna kunde känna stolthet och att de kände hopp. Handel var viktigare än biståndet. "Trade, not aid, was important."

Förra året firade den internationella Fairtrade-rörelsen 25-årsjubileum. Vad som börjat med en idé om just trade, not aid, - handel istället för bistånd – har bidragit till att 1,2 miljoner odlare och anställda fått förutsättningar att förbättra arbets- och levnadsvillkor.

Genom förutsägbara råvarupriser och ett premium som går tillbaka till samhället där produkterna odlas har Fairtrade gjort det möjligt att bygga tusentals brunnar, hus, färskvattentankar. Eller vad nu samhället beslutat i demokratisk ordning – på så sätt funkar också Fairtrade som en demokratiskola för många.Många har valt att bygga skolor vilket stärker samhället på flera sätt. Okunskap och oförståelse inför samhället skapar maktlöshet. Kunskap och bildning skapar mod att förändra.

De möjligheterna har 1,2 miljoner människor fått. Människor som inte haft turen att få samma förutsättningar som vi haft, men som nu ges chansen att förbättra oddsen.

Det är fantastiskt1

Det har åstadkommits tack vare alla de konsumenter i Sverige och utomlands insett sitt ansvar, tagit sig rätten att agera, vägrat att låta sig känna maktlöshet men valt att handla. Genom att handla Fairtrade-märkta bidrar du och jag till att bidra till en rättvisare, jämlikare värld i en tid som ofta beskrivs som orättvis och ojämlik.

I en tid när många pratar om vikten av värderingar, har vi låtit ord gå till handling. Vi och alla de kommuner, företag, föreningar och religiösa samfund som låter sina värderingar influera våra handlingar och därför köper Fairtrade-certifierade varor.

Sedan flera decennier har fackföreningarna haft det allt svårare att hitta medlemmar, kyrkorna allt svårare att locka människor till högmässa och de politiska partierna har haft det allt svårare att få sympatisörer att gå med i partiet.

Sedan fem år har jag studerat utvecklingen och försökt förstå hur och varför vi engagerar oss nuförtiden. Slutsatserna finns i min bok Engagemang – Batman, Putnam och jag. Men en sak kan jag säga - det är inte engagemanget hos svenska folket det är fel på – det ligger stabilt på samma nivå som det gjort under 20 år enligt Ersta Sköndal Högskolas mätningar.

Problemet som fackföreningarna, kyrkorna och partierna har är att de numera verkar på en avreglerad engagemangs-marknad. Idag kan vi kanalisera vårt engagemang på så många nya sätt utan att behöva vara medlemmar.

Idag kan vi starta Facebook-grupper och driva förändring. Vi kan organisera demonstrationer på gator och torg för att protestera mot rasism. Och så kan vi kan handla Fairtrade-märka bananer.

De stora ideologiernas politik dog i början av 1970-talet. Folkhemmet var klart, levererat, färdigt. I dess plats kom nya rörelser: fredsrörelse, kvinnorörelse, miljörörelse. Och så småningom även konsumtionsrörelsen, där man kan handla i enlighet med sina värderingar, där man kan rösta med plånboken, en rörelse som allt fler går med i.

Medan de stora traditionella folkrörelserna kämpar för sin överlevnad har Fairtrade lyckats attrahera hundratusentals svenskar som köper Fairtrade-produkter varje år.

Så när jag jämför oss med andra folkrörelser är det en insikt som slår mig: Fairtrade är nog en av Sveriges modernaste folkrörelser.

 

För det första har vi en ideologi men ger människor möjlighet att handla i enlighet med den ideologin. Vi talar inte bara om att göra skillnad, men gör det också lätt att göra skillnad.

För det andra erbjuder vi många olika sätt att gå med i rörelsen. Individer kan välja på allt från att köpa Fairtrade-märkt kaffe på Statoil till att bli ambassadör och sprida budskapet till andra. Organisationer kan gå med genom att börja använda Fairtrade-märkta ingredienser eller ta beslut om att köpa in Fairtrade-märkta produkter från underleverantörer.

För det tredje drar vi inte gränsen mellan medlemmar och ickemedlemmar, men mellan de som handlar och de som inte gör det. Det spelar ingen roll om du identifierar dig som frisör, fabrikör, feminist, fabriksarbetare, flata eller fransman. Alla är välkomna i Fairtrade.

Det gör oss till en av Sveriges modernaste folkrörelser.

-

Fairtrade beskylls ibland för att vara vänster, för att vi betonar vikten av att vara solidariska med människor i tredje världen. Men vi skulle lika gärna kunna beskyllas för att vara höger, med vår grundliga övertygelse om att handel gör skillnad. Fairtrade är varken vänster eller höger i klassisk mening utan speglar den moderna uppfattningen om att kampen inte står mellan solidaritet och marknadsfrihet utan om att balansera dem. Vi är lyckligt lottade som har många och skiftande medlemsorganisationer – som alla bidrar till att ge oss i styrelsen ett bredare perspektiv på hur en sådan balans kan åstadkommas.

Palme sa att politik är att vilja. Jag tror att det motsatta är ännu mera sant idag: att all vilja är politik. All önskan om att förändra samhället är politik. Och det Fairtrade erbjuder är ett konkret sätt att bidra till den förändringen, en chokladbit i taget.

Det gör oss till en av Sveriges modernaste folkrörelser.

-

När jag nu tillträder som ordförande för Fairtrade i Sverige är det med en stor känsla av ödmjukhet. Både inför uppdraget men också inför de uppgifter som ligger framför oss.

I Sverige känner 78 procent av svenskarna till oss vilket gör oss mer kända än exempelvis Krav. Bara Svanen är mer välkänt än oss. Försäljningen går bra.2013 år siffror släpps först om några veckor men när vi ser tillbaka på 2012 såldes det Fairtrademärkt kaffe, bananer, nötter, vin, blommor, guld och mycket annat för sammanlagt 1,6 miljarder kronor. Ändå får vi inte vara nöjda utan fortsätta sträva framåt. Det är riktningen som skiljer rörelsen från den passiva gruppen.

Alltså är försäljningen en av våra stora utmaningar i framtiden. Idag är 25 procent av alla rosor som säljs i Sverige Fairtrade-märkta. För kaffe och bananer, våra klassiska storsäljare, är mindre än 10 procent Fairtrademärkta. I Storbritannien och Schweiz, för att ta några exempel, är siffrorna mycket högre. Vi måste därför bli ännu bättre på att få fler svenskar att inse att även småköpen spelar roll, att det räcker med att välja Fairtrade-märkt för att omsätta ideologi till handling.

För att utmana oss själva skulle jag därför vilja sätta ett ambitiöst mål för framtiden. 2012 såldes Fairtrade-märkta produkter för 1,6 miljarder. Om två år skulle jag vilja kunna stå här och säga att försäljningen uppgått till 3 miljarder.

För att hjälpa oss nå målet är det ett budskap jag vill skicka med till er, till era medlemmar och till era vänner: köp Fairtrade-märkta bananer och Fairtrade-märkt kaffe lite oftare. Det är de två produkterna vi kommer fokusera på och det är de två produkterna som snabbast hjälper oss att nå målet och som snabbast gör skillnad för odlarna och arbetarna.

-

Som ordförande i en folkrörelse är man aldrig ensam och aldrig unik. Jag är bara en i en lång rad. Det har varit några mycket duktiga människor före mig och det kommer komma mycket duktiga människor efter mig. Kontinuiteten ligger inte hos personen, men hos rörelsen.

Och som ordförande ser jag detta som en av mina viktigaste uppgifter framöver: att se till att det fortsätter stå människor på kö för att driva rörelsen vidare. Inte bara på ordförandeposten, men folk på kö för att sitta i styrelsen, för att arbeta på kansliet, att gå ambassadörsutbildningarna. Det kommer jag att arbeta för.

Och kön måste vara brokig. Vårt brokiga Sverige ska speglas i kön. Alla är välkomna att handla och alla är välkomna att ta plats. Oavsett var du är född och oavsett hur gammal du är. Oavsett vad du tror på och oavsett vem du är kär i. Oavsett vilket kön du fått och oavsett vilket parti du väljer. Det kommer jag att arbeta för.

Det här måste prägla vår rörelse på alla nivåer, inte minst i styrelsen. Om två människor har samma perspektiv är ju en av oss överflödig. Vi behöver alltid fler perspektiv. Det kommer jag att arbeta för.

Och sen kommer jag att avgå. Jag kommer arbeta med en horisont som sträcker sig tre år framåt i tiden. Därefter är det tid för nästa person att ta min plats och rörelsen att fortsätta framåt. Kontinuiteten ska inte ligga inte hos mig person, men hos rörelsen.

Kära vänner, som medborgare i vad som fortfarande är ett av världens bästa länder är vi lyckligt lottade för vi har fått chansen att göra val. Genom vårt handlande kan vi förändra världen för andra som inte haft samma tur från början - en banan, en kopp kaffe, en chokladbit i taget.

Jag är tacksam över det förtroendet som jag fått och jag lovar förvalta det efter bästa förmåga. Men likväl är det inte jag som åstadkommer förändringarna – det är vi, tillsammans. Det är vi som konsumenter, som medlemsorganisationer, som Fairtrade-cities, som anställda, som praktikanter, som ansvarstagande företag, som producenter, som importörer, som religiösa samfund, som ambassadörer och – inte minst – som människor.

Det är därför vi är en av Sveriges modernaste folkrörelser.

Vi omsätter ideal till handling, varje dag.