Det är väljare, inte följare som räknas

helicopter-banner.jpg

lbj-heliI demokraternas primärval i Texas 1948 låg Lyndon Johnson under i mätningarna. I den sista valomgången ställdes han mot Coke Robert Stevenson, en populär konservativ politiker som körde från småstad till småstad och talade på torgmöten på det gamla goda sättet. För att knappa in försprånget inledde Johnson en intensiv helikopterturné kors och tvärs över delstaten. På bara fem veckor gjorde han nedslag på 370 ställen! Johnson vann primärvalet och eftersom helikoptern sågs som en avgörande faktor för att nå ut till väljarna menade förståsigpåare att helikopter var ett måste-verktyg för alla politiker som ville upprepa Johnsons succé.

Att politikerna ska komma till de sammanhang där väljarna finns, snarare än tvärtom, gäller än. Det är förklaringen till att många politiker försöker vara så aktiva i sociala media som möjligt. Försöken hissas och dissas av alla de digitala förståsigpåare och sociala medieexperter som mångfaldigas i media så här i valtider.

Att mediet passar olika personligheter olika bra är en aspekt som förvånansvärt sällan betonas, trots att den är helt avgörande. Alla politiker har inte förmågan att använda Twitter till fullo, lika lite som alla kan göra det mesta av torgmöten. Mångordige Gustaf Fridolin föredrar till exempel Facebook medan den mera korthuggna Åsa Romson är en flitig twittrare. Ändå säger valet av verktyg inget om deras förmåga att interagera med allmänheten.

Det är för övrigt tveksamt hur effektivt Twitter är som verktyg för att nå ut till nya väljare. Årets upplaga av Twittercensus, en digital folkräkning där svenska twittrare kartlagts i, visar att vi i hög grad följer de vi redan sympatiserar med. Det gör att Twitter främst lämpar sig för att nå ut till redan troende, snarare än att frälsa nya.

Helikoptern var nog Johnsons twitterkonto; en signal om en politiker som hänger med sin tid. Det som avgjorde valet var dock vad Johnson gjorde när helikoptern landat. Genom att triangulera motståndarens politik och anta hans uppfattningar tilltalade Johnson fler väljare än tidigare. Insikten gäller än i dag: valet vinns av de som har flest väljare, inte flest följare.

-

Publicerad på SvDs ledarsidor 30/3 2014