Är det rädslan för att inte bli tagen på allvar som spökar igen? Det är sånt som gör att man förhäver sig genom att använda ordet ‘man’ när ‘jag’ funkat lika bra. ‘I en sån situation blir man ju orolig’ kan folk säga i ett fumligt försök att inte låtsas som att de själva blev skiträdda. Sånt har jag också gjort många gånger, särskilt i början av arbetslivet

Jag välsignades tidigt av att veta vad som är min drivkraft, och önskar därför alla att de förstår sin egen. Livet blir inte lättare, men det är lättare att hålla riktningen.

Det verkar inte finnas en enda person på Linkedin som heter Narcissus, varken i för- eller i efternamn. Men dragen uppträder hos många. De syns tydligast när någon inleder ett inlägg med orden ”Äntligen kan jag berätta…”,

Muteknappen finns till för att användas.

Fördelarna med videomöten är många. Så att ge sig i kast med möten på riktigt igen kan bli tufft.

När min kollega Olle häromdagen chockade oss alla genom att sitta utomhus i solen och trivas – med solglasögon, kaffemugg och nybakad bulle dessutom – insåg jag att han lärt sig bemästra visuell härskarteknik.

Coronaviruset har på ett effektivt sätt satt stopp för allt nätverkande – och tur är väl det

Nyligen träffade jag en person som ofta uttalar sig om ålderismen, vår tendens att diskriminera äldre i arbetslivet. Till min förvåning hade hens egen organisation inte anställt en enda äldre människa. Och det trots att koncernen består av flera hundra anställda och anställer dussintals varje år. Det är skillnad på att göra och att prata.

Tillsammans behöver vi agera. Alltså är hållbarhetsfrågorna ditt ansvar, oavsett vilken chefstitel du har på visitkortet. Som chef förväntas du dessutom vara en förebild. Det finns bara ett sätt att vara det: genom att göra saker.

För att främja innovation i samhället och förändra strukturerna behövs det fler organisationsformer än bara icke-vinstdrivande och vinstdrivande. Men för att tänka nytt behöver man kanske också ett nytt sätt att tala om det?

En av 1900-talets främsta idéer för att öka konsumtionstakten är på väg att bli föråldrad.

Att politikerna ska komma till de sammanhang där väljarna finns är en sanning som hyllas av många. Att mediet passar olika personligheter olika bra är dock en aspekt som förvånansvärt sällan betonas