Ödesvalet – för partierna

130915_valdag271.jpg

130915_valdag27I år har vi svenskar fler möjligheter än på länge att påverka politiken som formar samhället genom att rösta i val på såväl lokal, regional, nationell och kontinental nivå.  Samtidigt har de politiska partierna tappat mer än hälften av sina medlemmar de senaste 20 åren. En vanlig missuppfattning är att samhällsengagemanget avtagit. I själva verket ligger det på samma höga nivå som det gjort under mer än två decennier. Nästan hälften av alla svenskar engagerar sig ideellt, enligt Ersta Sköndal Högskolas långtidsstudie, vilket placerar oss i världstoppen. Inte heller SCB kan påvisa något vikande samhällsengagemang över tid: Drygt fyra av tio deltar i politiska diskussioner.

En förklaring till de minskade medlemstalen är istället de många nya möjligheter att kanalisera sitt engagemang som uppstått utanför partistrukturerna, och som av många uppfattas som mera effektiva; Att köpa Fairtrade-märkta produkter ses som ett konkretare sätt att engagera sig i handelspolitik än att vara förtroendevald. Att hjälpa ungdomar med matteläxorna är ett handgripligt sätt att bidra till bättre resultat i skolan utan att vara skolpolitiker.

När möjligheterna att handla politiskt mångfaldigats har avståndet mellan tanke och handling förkortats samtidigt som dessa nya sätt att kanalisera engagemang just därför upplevs som mera meningsfulla än att påverka via partipolitiken. Trots att flera partier har ambitioner att tala med väljare innan valen är det snarare partier som är villiga att lyssna som väljarna söker.

Nej, snarare än att vänta på partierna ger sig dagens unga sig rätt att agera på egen hand, vilket de senaste månadernas torgdemonstrationer och fjolårets förortskravaller visat. Den gamla uppfattningen om att en del människor är passiva medborgare måste revideras när ny forskning visat att dagens unga snarare betraktar sig själva som standby-medborgare, redo att agera när de uppfattar att viktiga värderingar hotas. De ser sig i någon mån som Batman, som tillåter sig att gripa in och agera för sin idé om ett bättre samhälle. Vinterns uppslutning bakom #samtycke innan sex liksom den snabba mobiliseringen av stora demonstrantskaror efter attacken i Kärrtorp innan jul eller den i Malmö nyligen är båda tecken på detta.

Även om många politiker deltog organiserades inte någon av aktionerna av partierna, de som historiskt sett kanaliserat förändringsvilja ur folklagren. De framstår därför mindre relevanta, ses alltmer som stelnade institutioner, vilket också förklarar sjunkande medlemstal. Stora väljargrupper – som unga och utrikes födda – är dessutom underrepresenterade vilket gör det svårare för partierna att uppfylla rollen som länk mellan väljare och beslutsfattare.

Med insikter från såväl den senaste forskningen om ungas engagemang idag som i hur engagemang kanaliserats i världen de senaste 200 åren, når vi tre rekommendationer till de partierna för att bidra till att minska klyftan till väljarna i årets val.

1. Sänk trösklarna för att engagera sig. Medlemsskapskravet bör framöver förstås som något som ger rösträtt inom partiet, inte ett krav för att engagera sig. Att erbjuda flera möjligheter att engagera sig är viktigare; från att sprida partiets politik i sociala media till att bemanna valstugor, i uppdrag som kan pågå i fyra timmar, fyra veckor eller fyra månader. Väl definierade och avgränsade uppgifter tydliggör förväntningarna och förenklar engagemanget. Offentlig publicering av uppdragen signalerar samtidigt att partierna välkomnar alla nya krafter, utöver trotjänarna.

2. Utgå från de engagerades drivkrafter, inte partiernas behov. Ny forskning visar att nätengagemanget i huvudsak är inriktat på sakfrågor, t.ex. antirasism, miljö, feminism. För att förvandla sakengagerade från politiskt sökande till sympatisörer och ambassadörer bör breda valmanifest ersättas med tydliga ställningstaganden i ett dussin frågor. Genom att partierna betraktar sig som verktyg för de engagerade - snarare än tvärtom – antar man synsättet som bidrog till framväxten av våra största folkrörelser för 100 år sedan. Det kan ske igen.

3. Döm inte engagemanget utifrån hur det kanaliseras. Framväxten av nya möjligheter att kanalisera sitt engagemang bör inte ställas mot de gamla för att staka ut en enda väg mot valseger. Olika uttryck kan förvisso vara olika effektiva beroende på vad som ska uppnås, samtidigt bidrar de till att skapa den känsla av gemenskap som krävs för att inte politiken ska uppfattas som något enbart för ”proffsen”. Som SVTs dramaserie Fröken Frimans Krig illustrerade tog sig kampen för kvinnors rättigheter i början av 1900-talet sig olika uttryck hos olika personer och bedrevs på flera arenor; i hemmen, i handeln. Att möjliggöra för alla som önskar att driva stödkampanjer 2014 på sätt som passar just dem, kommer tjäna partierna.

Den svenska demokratin är en av världens starkaste. Men den har också skapat en paradox: Å ena sidan samhällsengagerade medborgare på jakt efter det mest effektiva, meningsfulla deltagandet, å andra sidan politiska partier på jakt efter engagerade sympatisörer redo att rösta på dem. För sin överlevnad är partierna beroende av att tillvarata sympatisörernas engagemang i valet om sex månader idag.