En essä om att förhålla sig till att livet tar slut för någon annan, oväntat eller väntat, önskat eller oönskat.

Vi människor är av naturen lata och söker därför den snabbaste vägen för att öka vår status. Det förklarar varför vettiga människor tappar huvudet för att låtsas som om de är nära vän med en välkänd person i sociala medier.

Många företag förväntar sig att deras anställda ska vara anträffbara under många timmar varje dag. Vilket ansvar innebär det?

Det är ovanligt med fula bilder i våra instagramflöden. Folk poserar och filtrerar för att skapa bilder de vill att vi ska se Istället för sanningen får vi en filtrerad bild av verkligheten. Är det ett problem, undrar Per Grankvist som inte är bättre själv.

Om det oväntade greppet att utmåla sig som offer när man är allt annat än just det eller uttryckt annorlunda: att sträcka sig efter offerkoftan när omvärldens förväntan på att man borde ta ansvar gör att det börjar dra kallt.