De som saknar pengar har inte råd att slänga det som är ätbart

julbord-n1_08202.jpg

julbord-n1_08202 Vad spelar det för roll om julskinkan är skånsk, ekologisk och härstammar från glada grisar som bökat utomhus om man ändå inte äter upp den - eller det andra på julbordet?

Minskar vi matsvinnet minskar vi förbrukningen av energi och råvaror och då minskar utsläppen från transporter och onödig hantering av livsmedel. Men tyvärr är två tredjedelar av det som slängs på julbordet ätbart, precis som vardagsmaten.

Varje år kastas cirka en miljon ton matrester i Sverige, varav 70 procent kommer från hushållen. Runt 45 kilo mat och dryck per person år hamnar i soppåsen, trots att det inte är något fel på det. Mängden skulle kunna minskas med upp till en tredjedel, om vi alla ändrar vanor och beteenden.

En av de största orsakerna till matsvinnet är att maten är för billig. Svenskarna lägger bara tolv procent av sin disponibla inkomst på mat idag. På 1960-talet var motsvarande siffra 35 procent. Vi som slänger mat slänger den med andra ord för att vi har råd med det.

Betraktar vi svinnet ur detta privatekonomiska perspektiv inser vi snabbt att det skiljer sig åt mellan olika grupper i samhället. Matsvinn är sålunda något som framförallt uppstår i medelklassens och överklassens hem – de som saknar pengar har inte råd att slänga det som är ätbart. Fattiga har inget matsvinn.

Hos dessa människor är resurssnålheten både en dygd och ett gissel: de tvingas koka soppa på det som rikare hushåll kan slänga bort.

För att minska svinnet i producentled har flera svenska matkedjor tagit efter franska och brittiska kollegor och börjat sälja fula frukter och grönsaker. Det vill säga råvaror som inte lever upp till den visuella standard som konsumenterna vant sig vid de senaste decennierna. Alltför krokiga gurkor, fula palsternackor och oformliga citrusfrukter som tidigare inte betraktats som säljbara och därför slängts saluförs nu till lägre pris, vilket gynnar både plånboken och planeten.

Ur ett hållbarhetsperspektiv är idealkonsumenten inte den som köper den ekologiska julmaten eller tar elbilen för att handla miljövänliga klappar, utan den som inte konsumerar så mycket, och inte slänger något i onödan.

Det stora matsvinnet sker dock inte i butikerna. I snitt ligger svinnet där på bara några procent. Många av de större livsmedelsbutikerna har egna kök där produkter med kort bäst-före-datum används som råvaror i färdigrätter man säljer till kunderna. Där lever fortfarande kunskapen om att ta tillvara på vad man har.

Faktum kvarstår: en majoritet av allt matsvinn sker i hemmen. Ska vi komma till rätta med det krävs ett förändrat beteende, att vi åter lär oss att ta hand om rester.

Tyvärr har Cajsa Wargs devis om att man tager vad man haver blivit något av en fattigdomsmarkör. Tecknet på att någon inte längre behöver svälta verkar vara att de drabbas av bulimikonsumtion och unnar sig att slänga mat.

Så behöver det inte vara. Den som lagar Hirams drömskinka, eller någon annan klassisk mellandagsrätt, är inte snål utan smart, och det tjänar förstås både plånboken och planeten på.

Så innan du klappar dig själv på axeln för att du köper eko, äter mindre kött och mera grönt i jul, se även till att du övar på att planera hur mycket du ska äta och vad du ska göra om något blir över.

-

Publicerad i Sydsvenskan 22/12 2017.