Måste vi verkligen tycka om allt?

Tänk så mycket genomtänkt som redan sagts och skrivits den här veckan. Om vikten av att städa på sjukhus. Om hur Ebba Busch Thors utspel förra veckan. Om att svenska småföretag vill jobba för att bli hållbarare inför klimattoppmötet i Paris. Om hur adjektiven staplas på varandra för att försöka fånga rikets nuvarande politiska läge. Det har förstås sagts en massa ogenomtänkta saker också. På sjukhus. Av svenska småföretag. Av Ebba Busch Thor. Saker med slitna adjektiv om läget i landet. Det är många som tänker till för att säga något. Men också många som säger något för att ha något sagt. En hastigt formulerad åsikt är också ett tyckande. En uttryckt känsla är också en åsikt. Är det viktigare att repliken är snabb än att den är skarp? Måste man ta tillvara på tiden i media och tycka så mycket man kan? Man får lätt det intrycket ibland.

Vad tycker du, undrar någon? Vad tycker du om landstingets agerande? Vad tycker du om KD-ledarens agerande? Vad tycker du om de svenska småföretagens attitydförändring? Vad tycker du om det inrikespolitiska tillståndet?

Jag vet inte. Och spelar det någon roll vad jag tycker? Måste vi verkligen tycka om allt? Måste vi bestämma om vi tycker om eller inte tycker om något. När andra inte uppmanar oss att tycka verkar vi mana på oss själva att ta ställning, döma, tycka något, säga något tillspetsat i ett försök att provocera, tvinga andra att tänka till eller tänka om.

Den som vill spara kraft eller verkligen önskar provocera gör kanske något annat, avstår kanske från att tycka om saker man inte vet något om eller är riktigt engagerad för.

Varsågod! Halva mitt utrymme återstår. Halva tiden som du skulle använt för att läsa får du i retur. Tänk på saker du inte vill behöva tycka något om.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-

Publicerad i Sydsvenskan 22/10 2015.