Därför måste S börja låta mer som SD

jimmi-image-1024x682.jpg

Den amerikanska abortdebatten har den lustiga egenheten att ingen sida är mot något - alla är för. Att debatten ändå blir både oresonlig och hetsig beror på att den ena sidan är för kvinnans rätt att välja själv medan den andra är för barnets rätt att leva: Pro Choice vs Pro Life. Detta beror i sin tur på insikten om att det är lättare att engagera människor för något än mot något, i alla fall på längre sikt. Efter fem års arbete med att studera hur och varför modernt engagemang uppkommer kan jag konstatera att det finns en gemensam nämnare bland dem som lyckas genom historien – de var för något.

Några talande exempel: Medborgarrättsrörelsen i USA var för lika rättigheter för alla och fick sin vilja igenom. Studenterna i Paris i maj 1968 var emot etablissemanget och åstadkom ingenting konkret. Barack Obama var för förändring och blev president.

Det är talande att de enda två partier som gick framåt i valet 2014 hade en politik som var för något. Feministiskt initiativ kampanjade för att uppnå ett kortsiktigt, pragmatiskt mål: att föra ett feministiskt perspektiv i riksdagen. Sverigedemokraternas mål var i strikt mening mer visionärt: för ett Sverige som på sikt har färre invandrare. Poängen är inte att politiken är bra, men att partiet formulerade politiken i termer av att vara för ett Sverige med mindre utlänningar snarare än att vara mot invandring.

jimmi-image-1024x682

Greppet med perspektivförskjutningen är en viktig lärdom för Socialdemokraterna som samlas till kongress i helgen. ”Framtidens folkrörelse” är ett tema, aktualiserat av svikande opinionssiffror och fallande medlemstal. För att vända utvecklingen krävs att Malmös Katrin Stjernfeldt Jammeh, Helsingborgs Tonka Fredlund och alla de andra ombuden från resten av landet börjar tala om vad partiet är för, inte bara det man vill arbeta mot.

Rådet är relevant för alla som vill förändra och förbättra situationen i samhället. Att arbeta för att få ner ungdomsarbetslösheten verkar segt, att jobba för att fler unga ska få jobb låter lättare. Att jobba mot rasism är meningslöst, att jobba för ökad tolerans meningsfullare. Att vara mot att styrelser så ofta består av vita män är dumt, att vara för mångfald är smartare.

Låt mig ta ytterligare två exempel ur historien: Bevara Sverige Svenskt var mot att utlänningar skulle få komma till Sverige, men attraherade inte så många väljare. Sverigedemokraterna är för att stänga gränserna, ett budskap som uppenbarligen lockar desto fler.

Det är därför S måste börja låta mer som SD. Att formulera vad man är för leder nämligen till frågan om varför man är för något, ett samtal om ideologi. Motsatsen känner vi alltför väl vid det här laget. Utan en berättelse om den långsiktiga ideologin reduceras politiken till populism med minskat engagemang som följd. Socialdemokratins kris i ett nötskal, med andra ord.

-

Publicerad i Sydsvenskan och HD 28/5 2015. Läs också Pers essä för Tankesmedjan Tiden och ABF på samma tema: Folkrörelser och vardagsmat eller hans bok "Engagemang".