Engagemang är lika personligt som det vi äter

hemmetsveckotidning-liten.jpg

hemmetsveckotidning-mellanFå vardagsrätter har en så klarlagd historia som falukorv i ugn. Introduktionen skedde i november 1960, i nummer 45 av Hemmets veckotidning där Felix och Kungsörnen infört en gemensam annons där receptet presenteras för första gången. Smaksättningen består av hushållsost i springorna och Felix-ketchup på toppen. Korven serveras med spagetti från Kungsörnen. När jag följer instruktionerna till punkt och pricka femtiofem år senare är det förvånansvärt smaklöst, något till och med min annars så matpetige nioåring noterar. Likväl presenterades det 1960 som husmanskost ”med färg och temperament”, alltså som något för den djärve.

Det beror på att 1960-talets mat var en rätt torftig historia, mätt med våra smaklökar: Spickesill. Pannbiff med lök och skysås. Husmanskost i Tore Wretmans tappning. Salta biten. Bruna bönor. Picnicbog på konserv med skalpotatis och sönderkokta gröna bönor. Färgskalan var brun med enstaka inslag av orange och gult. Korv i ugn framstod vid en jämförelse som ett visuellt fyrverkeri, ett smakparty i munhålan.

När man betraktade de glesa förstamajtågen förra veckan var det lätt att önska sig tillbaka till 1960-talet, den ideella sektorns guldålder i Sverige. Då tycktes varenda själ ideellt engagerad, politiskt medveten och stolt medlem i någon av arbetarrörelsens organisationer. Men vi får inte glömma att möjligheterna att kanalisera sitt engagemang var lika begränsat på 1960-talet som matutbudet. Allt utgick från medlemskapet, idag utgår det från personlig smak.

De som drömmer sig tillbaka till en tid när alla ville bli medlemmar drömmer sig alltså tillbaka till ett Sverige utan den vardagsmat vi idag tar för självklar. Ett folkhem utan pizza, utan kebab, Big Mac, tom kha gai, sushi, tacos. Tanken svindlar.

Att fråga sig varför svenskarna inte verkar vara engagerade på samma sätt som förr är att ställa sig frågan om varför svenskarna inte äter samma mat som förr. Svaret är detsamma: utbudet har ökat, vanorna utvecklats och våra preferenser har ändrats. Idag säger medlemsantalet inget om engagemang längre, bara hur många medlemmar man har.

Googlar man på falukorvrecept på den populära receptsajten idag får man 87 träffar som svårligen låter sig kategoriseras i enkla grupper. Det är korv stroganoff med rökt fläsk, paprika och rosmarin, stekt falukorv med Texas hot beans, falukorvsfajitas med avokadosalsa enkla falukorvssalladen. På medelhavsvis, texmex-vis, à la Per Morberg och à la LCHF. Indisk gryta med falukorv. Falukorvspizza. Gratinerad kalkonfalukorv med blått potatismos. För att nämna några.

Vårt engagemang är lika personligt som det vi äter. Arbetarrörelsens utmaning ligger i just detta – att kunna erbjuda en tillräckligt lockande och tidsenlig meny utan att för den skull glömma bort sina rötter. Falukorv är trots allt falukorv.

-

Publicerat i Sydsvenskan och HD 7/5 2015. Läs också Pers essä för Tankesmedjan Tiden och ABF på samma tema: Folkrörelser och vardagsmat.