Debattartikel: Recept för ökat engagemang

Första-maj-2013-E-hotell.jpg

För många svenskar är första maj den enda gången på året som arbetarrörelsen syns och tydliggör vad den står för. Det borde vara så på långt fler av årets dagar, skriver Jesper Bengtsson, tankesmedjan Tiden och Per Grankvist, samtidsanalytiker, på SvD Brännpunkt. Varje år höjs röster för att första maj spelat ut sin roll. Ser man till antalet som demonstrerar är det förstås sant. Men svenska folkets engagemang har inte minskat. Det ligger stabilt: ungefär hälften av svenskarna engagerar sig ideellt varje år, enligt fakta från Ersta-Sköndal Högskola.

Misslyckandet ligger i stället hos arbetarrörelsen som dragits med minskande medlemstal under flera decennier. Många har därför letat efter ett nytt recept för att engagera medborgarna.

Satsningen på nya, tydligare medlemsförmåner har varit ett sätt att hejda utvecklingen. Unionen är ett exempel på fackförbund som helt slutat tala ideologi och solidaritet för att i stället tala förmåner och sälja inkomstförsäkringar. Ideologi nämns inte alls på hemsidan.

Det fungerar kortsiktigt för att ragga medlemmar men urholkar den fackliga idén på lång sikt. Utan ideologisk grund att stå på, utan vision om hur samhället kan bli bättre är man sårbar om exempelvis Skandia skulle börja erbjuda samma försäkring till lägre pris.

Vilka argument har man då att ta till?

Att göra som många inom arbetarrörelsen och fråga sig varför svenskarna inte verkar vilja vara medlemmar i samma utsträckning som förr är som att ställa sig frågan om varför svenskarna inte äter samma mat som förr. Svaret är nämligen detsamma: utbudet har ökat, vanorna och våra preferenser har ändrats.

Så varför var det så många som tog för sig av falukorven efter årsstämman på sextiotalet? Vad gjorde att det var så lätt att samla engagerade runt en fonduegryta på sjuttiotalet?

Ett av svaren var att de som engagerade sig kände att de gjorde skillnad. Och att rörelserna gav dem tillfälle att visa upp det för andra. Människor vill fortfarande synliggöra sitt engagemang, men begränsar sig inte längre till fysiska platser utan inkluderar de digitala torgen, virtuella nätverk, visuella medier. Där har arbetarrörelsen inte varit lika aktiv, lika inbjudande eller lika välkomnande.

Arbetarrörelsen är därför inte längre den självklara aktören för att bekämpa orättvisor i samhället. De senaste årens uppmärksammade demonstrationer på gator och torg har ordnats av andra.

Så vad är de viktigaste ingredienserna för de som vill skapa aptitretande engagemang i ett land som lärt sig älska pizza, kebab, tom kha gai, sushi och tacos?

Det paradoxala är att om arbetarrörelsen agerade precis som på första maj under de årets övriga dagar så skulle man förmodligen kunna attrahera fler. Genom att tala om ideologi i stället för plånboksfrågor, prata gemensamma visioner i stället för personliga vinster och erbjuda en meny av valmöjligheter för den som vill delta i arbetet för ett bättre Sverige.

För många svenskar är första maj den enda gången på året som arbetarrörelsen syns och tydliggör vad den står för. Och därför är första maj – trots att deltagandet minskat – fortfarande en av landets största politiska manifestationer. Det finns ingen anledning till att det inte skulle kunna ske resten av året också, om man åter började tala om ideologi, och lät folket bidra till att omsätta idéerna till verklighet på sätt som passar dem. JESPER BENGTSSON chef Tankesmedjan Tiden

PER GRANKVIST samtidsanalytiker och författare till essän ”Folkrörelser och vardagsmat” (Tankesmedjan Tiden)

-

Publicerad på SvD Brännpunkt 1/5 2014