Nya demonstrationer, ett decennium senare

En berömd bild tagen i Seattle den sista november 1999 visar hur beväpnad kravallpolis står på vakt utanför Niketown för att skydda butiken från att bli attackerad av demonstranter. När demonstranterna under WTOs toppmöte om handel avskärmades från de deltagande politikerna började de attackera företag och fotot uppmärksammade det faktum att polis sattes in mot demonstrerande medborgare för att skydda företagens egendom. Vad som till vardags varit okontroversiellt sågs som ännu ett tecken på hur samhället utvecklats till att skydda inflytelserika politiker och företag snarare än medborgarna. Vad som började som en protest i Zuccotti Park på södra Manhattan för lite mer än en månad sedan har vuxit till en global rörelse. Gemensamt är missnöjet med hur inflytelserika politiker och bankdirektörer helt verkar undkommit konsekvenser av sitt ansvarslösa agerande som bidragit till den lågkonjunktur vi nu befinner oss i.

I helgen demonstrerade hundratusentals människor i över 700 städer över hela planeten. Istället för Occupy Wall Street stod det nu Occupy Chicago, Occupy Tokyo, Occupy London eller Occupy Berlin på plakaten. I Stockholm samlades demonstranter på Brunkebergstorg i Stockholm, där både Riksbankens som Swedbanks kontor ligger och ropade ut sitt missnöje. På de flesta platser blev demonstrationerna fredliga men i exempelvis Seattle arresterades tio personer när de vägrade lämna en park de ockuperat.

Kravallerna i Seattle för tolv år sedan blev startskottet för diskussioner om företagens värderingar och vilket ansvar vi förväntar oss att de tar i samhället. Många av de som engagerade sig i denna diskussion var då unga och det bidrog till att forma deras världsbild. Idag, mer än ett decennium senare klättrar många av dem allt högre upp på karriärstegen och i hierarkin i såväl näringslivet som i politiken. Antietablissemangsdemonstranterna är idag en del av etablissemanget.

Kravallerna under toppmötet i Seattle var i grund och botten en protest mot de värderingar som skapade allt mer globala företag, snarare än globaliseringen som sådan. Det var en protest mot en värld där beslut som avgör miljoner människors liv kan fattas i stängda styrelserum till synes utan hänsyn till annat än hög vinst. De som protesterade i Seattle var en salig blandning av miljöaktivister, fackföreningsrörelser och konsumentorganisationer. Det var engagerade medlemmar och icke-medlemmar om vartannat. Alla ville markera sin rädsla för att samhällsomstörtande beslut i allt högre grad fattades utanför samhällets demokratiska system.

I år har rädslan åter bubblat upp till ytan, följt av historier om politiker som skor sig och bankdirektörer som tjänar pengar på krisen och media förmedlar en bild av att alla berikar sig. Det är mot detta som Occupy Wall Street vänder sig, även om demonstranterna sedan starten luftat allehanda missnöjen på sina plakat. Skyltar som stödjer president Obama samsas med de som kräver hans avgång och sen finns de vanliga – protester mot kärnkraft, korruption eller privatisering av kommunala vattenbolag. Däremot är antikapitalistskyltarna få.

”Jag har inga problem med kapitalismen” förklarade Herbert Haberl i Berlin för New York Times korrespondent i lördags. ”Men jag tycker att det finansiella systemet fungerar på ett djupt oetiskt sätt. Vi borde inte ge pengar till bankerna för att de ska klara sig. Vi borde ge pengar till folket så att de klarar sig.

Uppmuntrade av de idéer som framförts i Naomi Kleins och Noreena Hertzs böcker, No Logo och The Silent Takeover, började konsumenter i början av 2000-talet engagera sig på det enda, men samtidigt det mest kraftfulla, sättet som de kunde påverka företagen. De slutade köpa deras produkter och valde istället att gynna företagens konkurrenter.

En logiskt nästa utvecklingssteg blev att konsumenterna i allt högre grad började köpa produkter från konsumentföretag som sa sig stå för något mer än bara vinst, som också ville förändra världen till det bättre. Det blev trendigt att stoltsera med att man köpte makeup från the Bodyshop, handlade sin glass från Ben & Jerrys och läste tidningen Adbusters som pekade ut vilka bolag som var dåliga och vilka som var bra. Och det verkade funka. Nike är bara ett exempel på företag som på grund av kundbojkotter gått från fullständigt omedvetna om omvärldens förväntningar på ansvarstagande till att göra hållbarhet och ansvarstagande till kärnan i sin innovationsstrategi.

Att handla produkter har blivit ett sätt att visa sitt engagemang och sett mot den här bakgrunden är det lättare att förstå att Rosa Bandet blivit en global succé. I en tid när det är hippt att visa upp att man också kanaliserade sitt engagemang via plånboken, vad kan då vara mer rätt än att köpa en produkt som är 100 procent ”god”, och som dessutom går att sätta på kavajen så att alla kan se det?

Men kanske är det slut på det nu, när allt fler inser att vi inte bara kan betala bankerna med skattepengar för att fortsätta på samma sätt som förut, att vi inte kan låna oss ur krisen och inte heller köpa oss ur lågkonjunkturen.

När tiotusentals demonstranter samlades på Times Square i New York i lördags handlade det om att demonstrera på en plats som hade lika stort symbolvärde som Wall Street. ”Times Square representerar ’business as usual’ – köp, köp, köp” menade Elias Holtz som i nästa andetag konstaterade ”men att krisen är ju överallt”. Vi kan inte köpa oss ur den.

Samtidigt återkommer historierna om politiker och bankdirektörer som agerat som om samma lagar inte gällt dem i stort och smått. Det handlar om politiker som kräver ersättning för hyrbil samtidigt som de vill ha milersättning för egen bil för samma sträcka eller som skapar lagar för att undkomma åtal för mutbrott. Det är bankdirektörer som säger upp tusentals anställda med motiveringen att det krävs för att behålla vinstnivåer i miljardklassen även i dåliga tider och som sedan belönas med bonus.

På Manhattan genomfördes flera demonstrationer i lördags där kunder valde att ta ut alla sina besparingar från storbankerna och flytta dem till banker som ses som mindre giriga. Andra kanaliserade sin frustration genom att helt enkelt vandalisera bankkontor, som i Rom.

Flera medier rapporterade om att lördagens demonstranter i Asien, Amerika och Europa förenades i en frustration över det ökade gapet mellan rika och fattiga. Men gapet är snarare mellan de rika och resten, övriga 99 procenten av befolkningen.

När man tidigare talat om den ojämlika fördelningen av resurser i världen har skiljelinjen gått mellan rika och fattiga länder. I en tid när de geografiska gränserna spelar allt mindre roll framträder den nya skiljelinjen som mellan de rika egoisterna och resten.

I publika sammanhang har både politiker och finansfolket varit fåordiga i sina kommentarer till proteströrelsen. I privata sammanhang har bankdirektörerna avfärdat anklagelserna som orättvisa och demonstranterna som osofistikerade personer som inte har bättre för sig, snarare än att bemöta kritiken. Den typen av kommentarer förbättrar naturligtvis inte synen på de rika och priviligerade.

Men med sin önskan om att få betala mer i skatt markerade Warren Buffet för en tid sedan att rika inte låter sig klumpas ihop. Det finns två tydliga grupper; finns de som vill ge tillbaka till det samhälle som gjort dem rika innan de dör, och att sedan de finns de som vill dö så rika som möjligt mitt i samhället. Bloggen We stand with the 99 percent där de som tillhör den översta procenten i samhället visar att de stödjer de övrigas kamp är bara ett av flera exempel på att även rika nu öppet kritiserar de ökande klyftorna i samhället.

Det finns en ny bild från Occupy Wall Street-demonstrationerna som mycket väl kan komma bli lika berömd som bilden på poliserna utanför Niketown i Seattle 1999. Bilden visar Arturo Du Modicas stora bronsstaty Charging Bull som står i Bowling Green Park, alldeles i närheten av Wall Street. Statyn föreställer en kraftfull tjur med böjda ben, redo att gå till attack. Den symboliserar aggressiv finansiell optimism och välfärd och har varit en turistmagnet sedan den installerades 1989.

På David Shankbones bild är statyn omringad av kravallstaket och vaktas av polis. Protesterna i Seattle fick många konsumentföretag att förändra sitt sätt att ta samhällsansvar. Kanske får protesterna på Wall Street samma effekt på finansföretagen? Politikerna får vi ställa till svars inför nästa val.

Publicerad på va.se 16/10 2011. Bild från demonstrationerna på Times Square i New York. Bild av Daniel Latorre med Creative Commons-licens.