Nyligen träffade jag en person som ofta uttalar sig om ålderismen, vår tendens att diskriminera äldre i arbetslivet. Till min förvåning hade hens egen organisation inte anställt en enda äldre människa. Och det trots att koncernen består av flera hundra anställda och anställer dussintals varje år. Det är skillnad på att göra och att prata.

Om man inte är så rädd för att ha fel blir det lättare att våga skärskåda samtiden och sig själv, att lyfta upp något som man tagit för en sanning och vända och vrida på det för att ställa sig frågan om saker kanske i själva verket förhåller sig på ett helt annat sätt än man tänkt. Men risken är också att man ibland har rätt, på fel sätt.