Ett dåligt rykte har (ibland) ett högt pris

I sagorna får alltid de onda sina välförtjänta straff på slutet. Dumma människor segrar inte. Elaka företag lyckas sämre än goda företag. Verkligheten är dock annorlunda. Om ett företag har en tjänst som är tillräckligt mycket bättre eller bekvämare än konkurrenterna kommer konsumenter inte att bry sig på det sätt som de borde. Att företaget inte agerar etiskt verkar nästan inte spela någon roll då.

Ta Uniqlo som exempel. Trots att de inte tar ansvar för arbetsförhållandena i flera av sina fabriker i Kina och Kambodja trots att dessa uppenbart bryter mot kedjans egen uppförandekod fortsätter folk att strömma till Uniqlos butiker för att bland annat köpa kashmirtröjor till oslagbart låga priser. Hållbarhetsarbetet hos Uniqlo är inte i närheten av det man finner hos Zara eller H&M. Ändå är de lönsamma och expansiva. Stockholm kommer få en Uniqlo-butik inom kort, om man får tro ryktet.

Uber etik Telia

Uber är ett annat företag som varit för bra för att ignorera. För knappt tre år deklarerade jag att jag skulle sluta åka med dem som ett sätt att markera att jag inte ville stödja ett företag med en så rutten företagskultur. Vid något tillfälle sedan dess hade jag svårt att hitta en taxi och loggade in på appen igen och blev åter Uber-kund.

Så länge produkten eller tjänsten är bra nog verkar vi konsumenter förvånansvärt toleranta mot att företagen inte tar sitt etiska ansvar. Trots en stor mängd avslöjanden om missförhållanden hos Uber tycks problemen med kulturen snarare ökat. I somras blev de så stora att styrelsen sparkade bolagets VD (och grundare). Hans ersättare Dara Khosrowshahi inget lätt uppdrag. Bristen på ansvarstagande var huvudskälet till att Uber blev av med tillståndet att verka i London enligt stadens transportstyrelse.

Å andra sidan kanske beslutet var just det som Khosrowshahi behövde för att få människor i organisationen att inse att allvaret. I ett mejl till personalen förra fredagen skrev Khosrowshahi att ”sanningen är att ett dåligt rykte kostar”. och har även bett om ursäkt offentligt för hur Uber tidigare uppträtt.

Telia är ett annat företag som slutligen fått inse hur mycket det kostar att uppträda oetiskt. Uppgörelsen med amerikanska och nederländska myndigheter efter mutskandalen i Uzbekistan kostar bolaget 965 miljoner dollar. Telia Companys VD Johan Dennerlid kommenderade att böterna är en smärtsam påminnelse om vad det kostar att bryta mot reglerna.

Likväl är sensmoralen inte att oetiska aktörer till slut blir straffade av konsumenterna utan att det är den offentliga sektorn som är de enda som tycks kunna straffa företagen. Vanligt folk bryr sig inte så mycket, i alla fall inte så länge produkterna är tillräckligt billiga, tillräckligt mycket bättre än konkurrenterna, inte påverkar kunderna direkt eller om det helt enkelt är för jobbigt att byta leverantör.
Likväl brukar företag som hamnar i en tillräckligt stor kris kunna gå stärkta ur krisen. Ibland krävs en käftsmäll för att organisationen kollektivt ska inse att man behöver tänka om. Faktum är att ånga av de företag som ofta lyfts fram som hållbarhetsförebilder ofta har en riktigt stor skandal i bagaget. Telia Company har tagit vara på chansen och gjort massor sedan det stora avslöjandet för fyra år sedan. Vi tror faktiskt att Uber också kommer göra det.