Kontroller, kontroller, kontroller

Det har blivit lite fler styrelsemöten i Tillväxtverket än normalt i år, men det har som bekant varit onormalt år och det gäller sannerligen också myndighetens verksamhet.

Sedan något år sitter jag i styrelsen för Tillväxtverket. Sedan vi fick regeringens uppdrag att hantera korttidsarbeten för att rädda så många företag och arbetstillfällen som möjligt har vi fått in ansökningar som (i skrivande stund) berört 560 000 arbetstillfällen, hanterat 117 000 ärenden och har beviljat stöd för nästan 29 miljarder kronor.

C39336FC-5BCB-4ABF-8F8F-29D36DA775F8.JPG

En av punkterna på dagens möte handlade om det systematiska arbete som myndigheten gör för att motverka fusk och bedrägerier, och vi fick samtidigt ta del av den rapport som lämnas till Näringsdepartementet idag. Jag måste säga att jag är imponerad över det arbete som alla på myndigheten gör, och har gjort, under det här året.

I styrelsen har vi varit väl medvetna om riskerna som följer med att ge stöd i den omfattningen, och metoder för att motverka fusk och bedrägerier har funnits med sedan början. Under året har metoderna utvecklats och förfinats, och det är ett arbete som pågår än idag. Tillväxtverket har sedan i våras ett bra och nära samarbeten med andra myndigheter för att motverka och bekämpa fusk och bedrägerier på ett tidigt stadium, helt enkelt genom att inte bevilja stöd till de som inte ska ha dem. Parallellt med detta har myndighetens internrevision (som rapporterar till styrelsen) granskat rutinerna för uppföljning och det bidrar till att förstärka känslan av trygghet som vi i styrelsen känner.

En majoritet av de som ansöker om stödet är berättigade till det, lämnar korrekta underlag och får en utbetalning, ofta inom några dagar. Alla ärenden kontrolleras och de som det finns frågetecken runt genomgår extra kontroller, vilket förklarar att en del företag får längre handläggningstider än andra.

Eftersom de flesta får stöd på förhand finns också krav på att rapportera in exakt hur det använts, och även i samband med detta kontrolleras alla. Alla företag som rapporterar in att de inte utnyttjat de stöd de först ansökte om kontrolleras förstås lika noga, och när ärendet avslutats betalar de tillbaka pengarna. (Eftersom samtliga ärenden kontrolleras vid flera tillfällen under hela handläggningsprocessen behövs alltså inga förenklade stickprovskontroller.)

Det är alltså i grund och botten ett ganska robust system och att så pass många fastnar i olika kontroller är också ett tecken på att kontrollerna är ganska gedigna. I en majoritet av fallen är det inte något brottsligt uppsåt utan missförstånd och andra skäl.De som inte rapporterat in rätt får därför krav på återbetalning. I de (mycket få) fall där det är uppenbart att någon försökt blåsa oss lämnas ärendet vidare till åklagare och polis, som vi har veckovisa möten med.

Föregående
Föregående

Att lyssna är ingen mänsklig skyldighet

Nästa
Nästa

"Vi är bäst - vad som än händer. Eller?"