Tal på TechSoups lansering i Sverige

Den 18:e maj lanserades TechSoup i Sverige på ett seminarium på Kulturhuset i Stockholm.  TechSoup grundades 1987 i San Francisco och har sedan dess hjälpt ideella organisationer och stiftelser att nå sina mål genom att donera programvara och har nu kommit till Sverige. Per Grankvist var ombedd att dela med sig av sina reflektioner kring hur ny teknik påverkar vårt sätt att engagera oss med bakgrund av hans kommande bok, Putnam, Batman och jag, som handlar om engagemang. Nedan finns hans tal i redigerad och något förkortad version.

- – -

"Jag har blivit ombedd att dela med mig av mina reflektioner kring hur ny teknik påverkar vårt sätt att engagera oss.

Det första jag konstaterar är att det inte handlar om teknik. Tekniken påverka vår sätt att engagera oss men bara för att man börjar twittra eller sätta upp en Facebook-sida lockar man inte engagerade.

Det kan låta som en självklarhet men Barack Obamas kampanj handlade inte alls om hans sätt att använda teknik, men om varför man använde teknik åstadkomma den förändring man eftersträvade. Barack Obamas kampanj hade mer gemensamt med Teddy Rosevelts kampanj hundra år tidigare. Båda hade strategin att möta väljarna i de sammanhang där de befann sig, oavsett om det var i på torgmöten eller på Facebook.

Precis som presidenter drivs ideella organisationer av en sak; att åstadkomma förändring. För att nå dit måste de få människor att agera.

När polis och ambulans anlände till Kungsholms hamnplan i Stockholm strax före klockan ett på natten till lördagen den 6:e oktober 2007 hade sextonårige Riccardo Campogianis hjärta stannat. Efter ett bråk på en fest i närheten hade pojken blivit nedslagen och misshandlad av sex jämnåriga. Trots att läkarna lyckades få igång Campogianis hjärta vid ankomsten till akuten på S:t Görans Sjukhus gick hans liv inte att rädda.

En av de som var med på festen var den då femtonårige Anton Abele. För att bearbeta sin sorg och göra något för att motverka våldet bestämde sig Abele dagen efter festen för att starta ett upprop på Facebook, kallat ”Bevara oss från gatuvåldet”. På gruppens sida uppmanades medlemmarna att samlas på Sergels Torg på fredagen efter dådet för att manifestera sin avsky för gatuvåld.

På måndag morgon hade gruppen fått 4 400 medlemmar och under dagen spreds ordet om gruppen som snabbt fick drygt 10 000 nya medlemmar. Två dygn efter Abeles impuls att göra något var hans grupp en av huvudnyheterna på TV4s nyhetssändning just tack vare den snabba tillströmningen av medlemmar. I inslaget säger Abele att han tror att ungdomar behöver bli medvetna om vilka skador man kan få av slag och sparkar. ”I skolan pratar man inte om våld och dess konsekvenser och Non Fighting Generation finns ju inte längre”, säger Abele.

Två dagar senare blev han intervjuad igen, denna gången av Dagens Nyheter. Antalet medlemmar i gruppen hade nu ökat till 63 000 och demonstrationen ska nu äga rum i Kungsträdgården eftersom Sergels Torg inte är tillräckligt stort för att rymma de 3 100 personer som dittills anmält sitt deltagande. Samtidigt hade det nu också bestämts att liknande manifestationer mot våldet skulle hållas i Göteborg och Malmö vid samma tid.

På fredagen den 12:e oktober, en knapp vecka efter misshandeln, samlades mellan 7 000 och 10 000 människor i Kungsträdgården för att hedra minnet av sextonårige Campogiani med en tyst minut. Tre veckor senare, den 1:a november, hade Facebookgruppen över 100 000 medlemmar och Anton Abele fick ta emot MTVs internationella fredspris Free Your Mind på MTV Music Awards-galan i München. Priset hade tidigare främst delats ut till internationella aktivister som Bob Geldof och Bono, kända för sitt stora engagemang, men gick nu till en femtonåring från Stockholm för sitt konkreta sätt att engagera sig mot våldet i samhället.

Innan året var slut hade Abele hunnit hyllas av Kungen i dennes jultal och utnämnts till Årets Stockholmare i både tidningen City och Dagens Nyheter.

Det är lätt att dra fel slutsats när man ser de fakta som pekar på att allt färre är medlemmar i föreningar, där andelen medborgare som deltar i allmänna val minskat de senaste decennierna och där antalet spontana möten på gatan minskar. Faktum är att engagemanget inte minskat i samhället utan att det bara tagit sig andra uttryck.

Rätt slutsats är att vi faktiskt inte är mindre engagerade idag än på 1950-talet, utan att sättet vi engagerar oss på förändrats mycket. Och att det aldrig varit så lätt att engagera sig som nu, mycket tack vare ny teknik och de kommunikationsmöjligheter det inneburit.

Man kan fråga sig vad Anton Abele hade gjort om misshandeln hade ägt rum tjugo år tidigare? Låt oss anta att han precis som nu lyckats omvandla sin sorg till ett engagemang mot våld – hur hade det tagit sig i uttryck? Kanske hade han kunnat påverka sin klassföreståndare på Franska Skolan att arrangera något där? Kanske hade han kunnat starta en namnlista för att samla underskrifter mot våldet och kanske hade Abele kunnat engagera många av de som var med på festen att genomföra en manifestation en vecka senare. Men att åstadkomma det genomslag som hans budskap fick nu hade helt enkelt varit näst intill omöjligt för tjugo år sedan. Faktum är att det kanske hade varit omöjligt så sent som bara året innan, eftersom det var först under 2007 som Facebook fick sitt genomslag i Sverige.

Abeles insats kan tyckas nästintill obetydlig. Allt han gjorde var att starta ett upprop kring en fråga som just då engagerade många medborgare. Samtidigt är det ett lysande exempel på vad en liten insats kan göra. En enskild persons engagemang gör skillnad, nästan hur litet det än är. Alla kan naturligtvis inte räkna med att deras insats får lika stor effekt som Abeles insats, men har ofta större betydelse än man först tror. Det har betydelse både för den som man hjälper, men också för dig själv.

Som alla som engagerat sig kan intyga – det känns bra att engagera sig.  Numera kan man även påvisa detta medicinskt. I en studie som gjorts vid Harvarduniversitetet i Boston framkom att de som var mer socialt aktiva löpte mindre risk för att drabbas av minnesförluster. Och trots att ett stort nätverk borde innebära att man är mer exponerad att drabbas av vanliga åkommor, som exempelvis förkylning, visade en studie vid Carnegie Mellon-universtietet i Pittsburgh, USA, att det faktiskt är tvärtom. De sociala personerna löpte bara hälften så stor risk för att bli förkylda som de assoiala.

Ingen engagerar sig förmodligen bara för att bli friskare, men att man mår bättre bidrar naturligtvis också att engagemanget blir mer lustfyllt.

Min första poäng är alltså att engagemanget idag drivs av lust, inte av plikt. Ingen förväntade sig att Abele skulle starta en Facebook-grupp, men han hade lust att göra det. Verktyget passade hans sätt att engagera sig.

Olika människor vill engagera sig olika och det fungerar inte att bara erbjuda ett enda alternativ, medlemskap, på samma sätt som det inte längre funkar för telekombolagen att som för tjugo år sedan bara erbjuda kunderna ett enda telefonabbonemang.

Idag frågar vi oss hur mycket vill vi ringa? När vill du ringa? Eller föredrar du att messa? Eller är det kanske obegränsad datatrafik som är viktigt eftersom du föredrar att fejsbooka istället för att ringa eller messa.

Ideella organisationer måste attrahera de som är intresserade av att åstadkomma samma förändring som organisationen och sedan fråga dem. Hur mycket vill du volontera dig? När vill du volontera dig? Eller föredrar du att göra distansuppdrag? Eller är det kanske så att du som har obegränsad datatrafik kanske vill hjälpa till att engagera fler via Facebook?

Volontärbyrån, som revolutionerat den ideella sektorn i Sverige genom att förse dem med engagerade volontärer, är ett exempel på detta. Det är volontärens intressen som styr när man hittar sina uppdrag, inte behovet hos organisationerna. Sedan starten för ett knappt decennium sedan har man förmedlat över 20 000 volontärer till över 1000 organisationer. Det är mer än vad som får plats i Globen och var de anställda på ett ställe vore de Sveriges tredje största företag, efter Posten och Volvo!

Att förstå att olika människor har olika behov är något som företag måste ta hänsyn till när de vill få anställda att bli mer motiverade på jobbet och när man vill ge dem möjlighet att volontera på arbetstid. Hos brittiska motsvarigheten till Åhléns, Marks & Spencer insåg man att de deltidsanställda faktiskt inte vill engagera sig på arbetstid eftersom de inte tycker att de har tid. Hos programföretaget Salesforce.com har man däremot lyckats få över 80 procent att volontera. Hemligheten är att de utgår från de anställdas eget engagemang och låter dem volontera i de organisationer som de vurmar för. Det lönar sig för bolaget – de anställda blir lojalare och stannar längre.

Vi som är generation Y utgår också från vad vi kan bidra med snarare än vad organisationerna behöver. Det är inte så egocentrerat som det kan låta utan handlar snarare om att man försöker se var man kan göra mest nytta.

Vilket leder över till min andra viktiga punkt: Engagemaget måste mätas på effekt, inte effektivitet.

Jag tycker vårens diskussion i media om styrelsearvodesnivåer i ideella organisationer saknat en viktig aspekt; frågan om vad vi får för pengarna. När jag jobbade i it-sektorn brukade vi alltid hävda att vi var värda våra höga löner eftersom ”if you pay peanuts – you get monkeys”. Med andra ord – om du vill ha de duktiga människorna måste du vara beredd att betala för dem, oavsett om din organisation är ideel eller kommersiell.

Det är klart att det är bättre att en ordförande arbetar utan ersättning men nog måste den viktigaste frågan ändå vara – vad åstadkommer ordföranden? Hellre en högavlönad ordförande som åstadkommer en massa saker än en lågavlönad galjonsfigur.

Att som Roger Akelius göra ett val baserat på vilken organisation som har lägst overhead är ju som att välja flygbolag baserat på vem som har lägst underhållskostnader, eller skola baserat på vilken skola som har lägst lärarlöner. Är det inte resultatet som är det viktiga? (Jag har dessutom svårt att tänka mig att han rekryterar chefer till sina egna bolag baserat på vem som kan tänka sig jobba för lägst betalt.)

Vi som tillhör generation Y utgår från vad vi kan bidra med snarare än vad organisationerna behöver. Det handlar om att man försöka se var vi kan göra mest nytta, var vi kan bidra mest till den förändring vi vill se. Det här innebär att ideella organisationer måste gå från att erbjuda medlemskap till att erbjuda verktyg för att kanalisera sitt engagemang.

I min iPhone har jag en app som gör det möjligt för mig att mikrovolontera. Medan jag slötittade på ”Det kungliga bröllopet” på SVT igår kväll taggade jag bilder för Biblioteque de Toulouse vilket gör att de blir sökbara för allmänheten. Applikationen kommer från the Extraordinaries som gör det möjligt att volontera några minuter i väntan på bussen, i väntrummet hos tandläkaren eller framför tvn. Inför Europavalet lanserade moderaterna 5minuter.nu, en sajt som lever än, och där man kan anmäla sig för att hjälpa alliansen i fem minuter när Per Schlingman behöver det.

Behöver jag vara medlem i moderaterna för att engagera mig? Nej. Och det är kanske det som är styrkan. Det utgår från min lust att engagera mig och det enda som räknas är resultatet.

Obama har kallats USAs första kampanjpresident och har fått en del kritik för att han verkar fortsätta kampanja även när han är vald. Vi som på olika sätt var engagerade i hans gräsrotskampanj får regelbundet mejl som handlar om att han ber oss engagera oss på olika sätt med det ena och det andra. Jag förstår att det är irriterande för hans politiska motståndare men för oss som får breven är det inte irriterande.

Alla mejl är uppbyggda enligt samma modell: Först handlar det om vad han vill åstadkomma och sedan ger han oss olika verktyg som vi kan välja mellan för att bidra till att åstadkomma förändringen. De ger verktygen och beskriver målet. Vi gör resten. Om vi vill. När vi vill. Hur vi vill.

Om effekten är poängen, snarare än effektiviteten, är det också lättare att hitta andra sätt att bidra än att skänka pengar. Efter jordbävningen på Haiti skickade UPS fyra logistikexperter till Port au Prince för att hjälpa till med logistiken. De skickade kunskap.

Fritidsresor upplät lastutrymme på sina charterplan till närliggande Dominikanska Republiken. De gav kapacitet.

När Microsoft nu börjar skänka programvaror till ideella organisationer i Sverige skänker de verktyg. Verktyg att åstadkomma förändring, som hjälper dem jobba smartare, kommunicera bättre och mäta vilken effekt de skapar.

Ingen av oss bryr oss om hur Microsoft Office fungerar – vi bryr oss bara om att det hjälper oss göra vårt jobb bättre. Tack vare Powerpoint har vi lättare att nå ut med vårt budskap, och få ännu fler att engagera sig. Excel kan hjälpa oss hålla koll på den effekt vi gör och Word kan hjälpa oss att publicera våra texter på nätet och nå ut till ännu fler.

Den nya tekniken har hjälpt oss genom att göra det ännu enklare än tidigare för människor att engagera sig, om de har lust.

Och då kommer effekten nästan av sig själv."

Det går även att titta på talet nedan som är en del av direktsändningen från seminariet. Pers tal börjar 55.00 in i sändningen och är ca 18 minuter långt.