Så blev vi våra egna spioner

En gång i tiden krävde det en stor apparat för att kontrollera vad folk gjorde. Idag är det lättare. Inte nog med att tekniken underlättat massövervakning, vi bidrar dessutom mer än gärna.

Historien är inget vi lägger bakom oss, utan något vi står på. Den är avlagringarna som syns när man sätter spaden i samtiden. Den är jordmånen under ytan som tillsammans med klimatet ovanför avgör vilka sorters träd som på en plats växer tills stammarna blivit så grova att man inte når runt dem med armarna, medan samma träd på en annan plats aldrig blir något annat än sly. 

På en del platser slår en del tankar aldrig rot, hur mycket näring man än tillför. Andra tankar växer sig starka överallt där förutsättningarna är de rätta, även om de uppvisar skillnader likt olika arter inom samma växtfamilj. Den europeiska skogslönnen (acer platanoides) blir nästan dubbelt så stor som den amerikanska lönnen (acer rubum) som är så vanlig på andra sidan Atlanten. Det tycks alltså förhålla sig med lönnträden som med auktoritära ledare: de har haft lättare att slå rot i Europa än i Amerika. Jordmånen och klimatet är förklaringen.

Innan Boris Godunov blev tsar började hans väg mot makten vid en annan tsars hov, hos Ivan den förskräcklige. År 1571 blev Godunov en del av tsarens opritjnina, en grupp som på en och samma gång fungerade som Ivans livvakt och hemlig polis, en slags stat-i-staten med uppgift att hålla folket i schack. Karriären startade alltså på samma sätt som Rysslands nuvarande tsar började sin bana. Dessutom i samma stad. Redan under universitetstiden i Leningrad värvades Vladimir Putin till KGB och av hans ledarstil att döma är det uppenbart att han funnit lärdomar i historieböckerna…

Tomas Lind som Sjujskij och Clive Bayley som Boris Godunov. Foto: Mats Bäcker, GöteborgsOperan.