Ny essä: En värld av filterbubblor

bubblorna-omslag.jpg

Vart vänder man sig om man vill veta om något viktigt har hänt? De flesta av oss skulle nog svara att vi kollar på nätet på något sätt. Öppnar Facebook. Kollar någon nyhetsapp. Skrollar igenom flödet på Twitter. Googlar för att se vad som hänt. Nästa fråga: hur vet man om det man läser stämmer? Är nyhetens källa något av public service-bolagen är sannolikheten större att den är objektiv än om det är en pseudonym i ett nätforum som avslöjar något. En större dagstidning är mer trovärdig än en privat blogg. Men riktigt säker kan man förstås inte vara.

När olika sajter skräddarsyr sina flöden med målet att de ska vara så relevanta som möjligt för användarna finns risken att man inte ser en del typer av nyheter, helt enkelt för att man inte brukar vara intresserad av alla typer av nyheter. Om man bara använder digitala media för att få veta om något viktigt har hänt i världen är faran därför att man inte får en balanse- rad bild, utan en bild där allt som inte bedöms vara relevant för just dig har filtrerats bort. Och hur ska vi då kunna veta vad som är sant eller falskt i världen?

Tekniken tycks ha gjort att var och en av oss lever i en egen filterbubbla där det blir allt svårare att upptäcka saker som vi inte redan gillar. Problemet är att det inte är vi som styr hur algoritmerna ska fungera utan att allt sker bortom vår kontroll och – kanske mest skrämmande av allt – utan att vi tänker på det eller märker det.

I alla fall inte när det gäller nyheter. Med musik är det annorlunda. Om vi regelbundet använder någon av ström- ningstjänsterna för musik kommer vi snart att upptäcka att alla de förslag på nya låtar som vi får påminner väldigt myck- et om den musik vi redan gillar. Först känns det bra men efter ett tag kommer känslan av att vara fast i en viss genre krypande.

Det var när jag upptäckte att samtliga artister som Spotify föreslog för mig var amerikanska sing-and-songwriters, som jag insåg att jag fastnat i en bubbla. Men till skillnad från mitt Facebook-flöde (som jag fortfarande antog var balanse- rat), kunde jag ju höra hur enahanda mitt lyssnande på Spotify blivit, en enda stor ekokammare där det bara fanns plats för långsamma röster, ackompanjerade på gitarr eller piano. Norah Jones, James Blunt, Joni Mitchell, Ellie Golding, Tracy Chapman.

För att förändra det här insåg jag att jag aktivt behövde börja lyssna på annan musik, utforska genrer som jag kanske inte skulle gilla och försöka återupptäcka artister som jag uppenb arligen hade slutat lyssna på. Och i den handlingen föddes också min hypotes om att det här är något vi alla måste förstå. Vi behöver förstå att filterbubblor finns och hur de fungerar, och bli aktiva konsumenter av såväl musik som nyheter för att skaffa oss en objektiv bild av världen. Ett sätt att förstå hur bubblorna fungerar är att undersöka hur vi upptäcker ny musik.

bubblorna-omslagDet är utgångspunkten för min nya essä "En värld av filterbubblor - om effekterna av att vi bara ser det vi redan gillar" I den undersöker jag hur filterbubblorna fungerar och vems ansvar det egentligen är för att pricka hål på dem, och om det ens är möjligt?

Essän är 48 sidor lång och kompletterar min tidigare bok "Lögnarna" genom att undersöka hur filterbubblor bidrar till att vi får en förvrängd bild av världen, vilket gör att vi kan uppfatta sådant som är falskt som att det vore sant.

Essän finns både som ebok och som pocket. Klicka här för att ladda ner direkt och beställa.