Därför slutar jag åka Uber

UberPitch.jpg

UberPitchDet råder inte längre någon tvekan om att det är si och så med omdömet i Ubers ledningsgrupp. Den extrema tävlingskultur som gjort att man snabbt expanderat från en lokal spelare i San Francisco till att erbjuda taxitjänster i massor av städer över hela världen (nu senast Köpenhamn, Oslo och Helsingfors) har en baksida: man verkar inte tveka att ta till tveksamma metoder för att försvåra för konkurrenter eller ge igen på de som man upplever motarbetar företaget. Förra helgen fällde en av bolagets chefer en kommentar som gick ut på att han tyckte att man borde anställa ett gäng journalister för att gräva upp skit om journalister som Sarah Lacy. Hon har skrivit om Uber fler gånger och om vad hon ser som en moraliskt korrupt kultur präglad av testosteronstinn fartblindhet och institutionaliserad sexism. (Läs hennes summering och svar på kommentaren här.) Även om Uber sedan dess tydligt markerat att de inte ställer sig bakom uttalandet är ändå märkligt att man inte agerar hårdare mot en anställd som har det dåliga omdömet att uttrycka sig så överhuvudtaget. Ursäkter och förnekanden i all ära - men det är inte förrän man börjar agera för att förändra som man kan förväntas att bli tagen på allvar.

Trots detta kan ingen ta ifrån Uber att de tillhandahåller en fantastisk tjänst. Istället för att vänta i telefonköer till taxibolag, försöka veta vilken adress man befinner sig på i en främmande stad eller krångla med betalningar kan man sköta allt med ett klick i den lättnavigerade appen!

Jag har använt Uber massor av gånger i flera länder och fascinerats av deras förmåga att attrahera så många serviceinriktade trevliga chaufförer. Och det är ju knappast deras fel att ledningen beskylls för att vara moralisk korrupt, eller hur? Alltså borde vi kunna fortsätta åka med dem, inte minst för att de också har en familj att försörja och lån att amortera på. Eller?

Tyvärr är det inte så enkelt. För det vi har i våra händer är något så kvistigt som ett moraliskt dilemma där våra egna ideal och vår egen bekvämlighet råkat hamna på olika sidor. Även om jag inte gillar företag som saknar moralisk kompass är det skönt att färdas riktigt bekvämt ibland.

Det enkla valet, och det jag först och instinktivt lutar mot, är naturligtvis att fördöma dem i ljuset och fortsätta åka med dem när mörkret fallit och det är ont om taxibilar. Alltså helt begränsa mitt Uber-åkande tillräckligt mycket för att jag kan vidmakthålla min uppfattning om mig själv som en moralisk person, samtidigt som ett antal gummiklausuler skulle kunna godkänna att en sådan värderingsstyrd förebild kan transporteras bekvämt i händelse av dåligt väder, plötslig lathet eller som en ren belöning efter exempelvis en genomförd föreläsning om vikten av att leva sina värderingar. Hycklarnas val är alltid de enklaste.

Så jag väljer det näst enklaste: att sluta åka Uber till dess att bolaget agerar för att förändra sin kultur. För om man inte är redo att agera i enlighet med de värderingar man säger sig stå för är det en signal för att man egentligen står för något annat. Det gäller både Uber och dig och mig.

-

Bild från Uber.