Sverige behöver tusen nya berättelser

sverige12493423_1010013935738018_6519567989711282284_oVem är jag, egentligen? Osäkerheten inför vad som verkligen är vår egen och andras ”rätta” identitet, har bidragit till en ökad utgivning av böcker i självhjälpskategorin. Sökandet efter sanningen är ett sökande efter trygghet. Det vi tror är sant vaggar ju in oss i trygghet.

Det finns uppenbarligen ett stort behov av få titta i facit, att få veta sanningen om saker och ting. Förr var det auktoriteter som försäkrade oss om vad som var rätt och fel, som kunde leverera övertygande svar i stunder när vi famlade efter sanningen. Att samhället kan kännas mer otrygg idag än för bara något decennium sedan kan bero på att samhället blivit mer heterogent och mer fragmenterat.

De gemensamma referenserna är färre, normerna diffusare, auktoriteterna och förebilderna inte lika självklara. Många yrkesroller är luddigare. Det gör att konkurrensen om de jobben är hårdare än någonsin, eftersom det inte är lika tydligt vem som är kvalificerad. Det gör i sin tur att den som får jobbet kan känna sig som en bluff ibland eftersom det inte finns något entydigt kvalifikationsfacit att trygga sig med.

Kanske lurar vi oss själva i synen på att samhället var mindre heterogent och mindre fragmenterat förr, men det kändes åtminstone så. Som sanning var den dessutom lättare att upprätthålla förr, än nu. Om en stad inte tycks vara vad den var förr, vad är då staden nu? Samma fråga kan ställas om en nation. Bristen på tydliga svar, på en enda enkel sanning, skapar otrygghet.

Är det därför människor så instinktivt fördömer lögnen och lögnarna – för att de hotar det som man håller för sant? Samma mekanism gör att man kan bli fientlig mot en grupp när man tror att de hotar det som antagits vara sanningen, och som man därför antagit vara tryggt.

Många har frågat efter en ny berättelse om Sverige, om Skåne – och kanske också om Öresund. En berättelse om hur vi är, vilka värderingar vi delar, vilken framtid vi vill se. Ett svar på frågan ”Vilka är vi, egentligen?”.

För att skapa trygghet skulle det dock krävas att tillräckligt många människor upplevde den där berättelsen som just sann, och hur skulle det gå till? Berättelsen om Sverige är annorlunda hur normens perspektiv än vad den är ur kvinnans perspektiv, de homosexuellas perspektiv, invandrarnas perspektiv.

Det är insisterandet på att det bara finns en sanning om Sverige, bara en sanning om skåningar och bara en sanning om vår region som skapar osäkerhet för alla som inte ges plats, eller tillåts ta plats, i den sanningen. Den enes sanning är den andres lögn.

För inget var på ett visst sätt förr, och inget är på ett enda sätt nu. Sverige är världens bästa land för somliga, och världens sämsta för andra. Sjukvården funkar bra på vissa områden och dåligt på vissa områden. Skolan har blivit bättre på många sätt och sämre på andra sätt. De som röstar höger ser på utvecklingen i landet på ett vist sätt, de som röstar vänster ser det på ett annat vis. Polariseringen av samhället ställer till med problem, men det största problemet kanske är när vi hävdar att bara den sidan har alla rätt och när den andra sidan inte har något rätt alls.

Sanningen om hur vi upplever vårt land är att det faktiskt inte låter sig begränsas av en enda berättelse. Lika lite skulle vi kunna beskriva alla i Lund, alla födda 1976, alla kristna eller alla som spelar Fortnite med en enda berättelse, lika otillräckligt blir det om vi försöker fånga vårt land ur bara en synvinkel.

Eller oss själva, för den delen. Vi är ju ingenting ”egentligen”, vi är ingenting ”i botten”, ingenting ”från början”.

Man hör folk säga att vi behöver en ny berättelse om Sverige att enas kring, men hur rimligt är egentligen det?  I det Sverige som inte längre är lika homogent som det en gång var behövs inte en ny berättelser utan tusen nya och helt olika berättelser för att spegla allt Sverige numera är – samtidigt!

Vi är ju tusen olika saker och har tusen olika berättelser. Sverige behöver inte en enda ny berättelse om nationen. Vad Sverige behöver är tusentals berättelser om vad nationen är för var och en av oss, så att vi kan upptäcka hur mycket som trots allt förenar alla oss som kallar Sverige ”hemma”.

Skaffa dig nya perspektiv

Ta del av Pers syn på aktuella händelser med nyhetsbrevet Perspektiv. Direkt i din inbox, en gång varje månad.

Tack för att du prenumererar

Hoppsan! Något gick fel!