Plast är fantastiskt!

I år är det 110 år sedan uppfann Leo Baekeland ett material som han kallade för bakelit. Plastliknande material hade då funnits i många decennier. Några av de första undervattensledningarna för telekommunikation som knöt ihop världen när telegrafen slog igenom var täckta med ett material kallat guttaperka som påminde om gummi.

Bakeliten som Baekeland skapade 1907 var dock den första syntetiska plasten, den första som inte skapats av naturliga råvaror utan från fossila bränslen. Baekeland använde fenoler som bas, en syra han extraherat ur stenkolstjära, och hans genombrott banade vägen för en våg av numera bekanta plaster med olika materialegenskaper. Polystyren kom 1929, polyester 1930, polyvinylklorid (PVC) och polythene 1933, nylon 1935, polyetentereftalat (PET), 1941. Det som fick fart på produktionen på allvar var det andra världskriget. Petrokemiska företag byggde fabriker som kunde förvandla råolja till plastgranulat för att tillfredsställa behovet av plast som användes i allt från militärfordon till radarsisolering.

Vid krigsslutet sjönk efterfrågan och företagen bestämde sig för att försöka skapa en efterfrågan hos vanliga konsumenter. Ett exempel är Tupperware, en serie behållare i tålig plast som snabbt blev en succé.
Idag finns plast överallt i samhället och kritiken mot plasten är stark. Alla lagar och bestämmelser som bidrar till att minska plastförbrukningen i vardagen är förstås bra (som Frankrikes många lagar med detta syfte, som vi skrev om i #182) men det är varken realistiskt eller ens särskilt klokt att sträva efter att avskaffa plast helt och hållet. Plast är ett fantastiskt material och helt avgörande för att vi ska kunna leva så bekväma liv vi gör idag.

Plast är dessutom avgörande för att leva mera hållbart. Valet av plast som material vid tillverkning av bilar, tåg och flygplan minskar bränsleförbrukningen eftersom plast väger mindre än jämförbara material. En orsak till att moderna flygplan som Boeing 787 är 20-30 procent bränsleeffektivare än sina föregångare beror på användningen av kolfiber, vilket är en slags plast.

Den stora utmaningen består av att åter börja producera all plast av naturliga råvaror, som man gjorde innan Baekeland uppfann bakeliten 1907. De senaste åren har vi sett uppmuntrande framsteg genom att fler och fler företag går över till växtbaserad plast som det kallas. Det är dock viktigt att komma ihåg att man inte kan tala om hållbar plast, även om den görs av naturliga råvaror, eftersom plasten får en identisk kemisk struktur oavsett råvara. Det är lätt att lura sig men det innebär faktiskt att en plastpåse som görs av växtbaserad plast faktiskt inte är ett dugg bättre än en plastpåse som görs av fossil plast.

16142000569_96c06cd125_kPlast är ett fantastiskt material som funkar överallt och som dessutom är relativt lätt att återvinna gång på gång utan att den tappar i kvalitet.
Utmaningen är först och främst att se till att den inte används på ställen där man lika gärna skulle kunna använda ett bättre material. Skönhetsprodukter som använder kulor av plast för att skubba bort döda hudceller är ett exempel på en idiotisk användning av plast, oavsett vad de är tillverkade av. Aveda använder exempelvis krossade valnötsskal istället.

Därefter kommer utmaningen att se till plast återvinns i så stor utsträckning som möjligt så att man åstadkommer ett platskretslopp. Tuffare lagkrav på återvinning vore välkomna eftersom det är uppenbart att de gör skillnad. EUs krav från 2000 på att nytillverkade bilar ska kunna återvinnas till 85 procent har haft en avgörande betydelse för att se till att biltillverkarna väljer material med betydligt större omsorg nu än tidigare.
Idag återvinns bara 6 procent (!) av all plast i EU. Ytterligare 40 procent värmeåtervinns, dvs att den bränns för att generera värme vilket låter klokt men inte är det. Att elda plast som gjort med fossila bränslen är lika dumt som att elda med olja. Den efterlängtade strategi för plast som EU ska presentera är i skrivande stund ännu inte levererad.
Tyvärr har EU redan ställt sig skeptisk till en skatt på plast som tidigare föreslagits Även om orsaken låter vettig – att en skatt inte skulle göra att exempelvis mängden mikroplast i haven minskar – är det obegripligt att inte EU agerar för att se till att det inte kommer fel sorts plast in i systemet till att börja med. Genom att ge skattelättnader för plast som tillverkats på naturligt sätt eller återvunnits och straffa den nya plast som tillverkats av fossila bränslen skulle EU kunnat skynda på utvecklingen. Det hindrar dock inte enskilda länder att införa något liknande. Eller företag för den delen. Om ditt företag inte har någon plaststrategi är det hög tid att se till att en sådan kommer på plats under 2018. I sin enkelhet kan den vara en summering av den här analysen:
Plast är fantastiskt. Men som med så mycket annat gäller det att man inte använder det när det finns miljövänligare alternativ, att man inte använder onödigt mycket av det, och att det lilla man behöver är återvunnet eller gjort av växter.

Publicerad i CSR i Praktiken 15/12 2017

Skaffa dig nya perspektiv

Ta del av Pers syn på aktuella händelser med nyhetsbrevet Perspektiv. Direkt i din inbox, en gång varje månad.

Tack för att du prenumererar

Hoppsan! Något gick fel!