Så räddar Kina klimatet – om än av fel anledning

Bild från Greenpeace.
Bild från Greenpeace.

De som kritiserade Paris-avtalet för två år sedan för det inte satte tillräckligt tuffa mål för att vi ska kunna förändra klimatet fick rätt. Nu vet vi att det krävs ännu större minskningar av utsläppen för att motverka katastrofala följder av global uppvärmning.

Å ena sidan kan man konstatera att det finns inbyggd tröghet i de politiska systemen som gör att det tar tid innan förändringar slår igenom. Det hade varit lika bra att ta i ordentligt för att få bukt med orsakerna till utsläppen innan de gör ännu mer skada. Å andra hade avtalet sannolikt aldrig blivit av om kraven varit för höga. En bidragande orsak till att det aldrig blev något avtal under klimattoppmötet i Köpenhamn var ju att förväntningarna var orealistiska utifrån det rådande politiska läget.

Den önskan om att ”pausa demokratin” medan vi löser klimatkrisen som fått utrymme i media de senaste veckorna är förstås helt orealistisk och omoralisk men ska ses som ett utryck för den frustration som finns för att omställningen inte går snabbt nog.

Kina håller på och axlar rollen som klimatföregångare efter USAoch det är klart att förändringen snabbas på av det faktum att landet inte är demokratiskt. Minns dock att den primära orsaken för många av de initiativ som landet gör på hållbarhetsområdet handlar om nationell säkerhet snarare än ekologisk hållbarhet.

Ledningen är väl medveten om att deras löfte till befolkningen handlar om att lyfta människor ur fattigdom och förbättra medelklassens materiella standard. Under lång tid har man kunnat göra detta med traditionella metoder men vad som hänt på senare år är att de miljömässiga effekterna blivit påtagliga. Giftutsläpp, dålig luft och osäker vattenkvalitet är några baksidor av landets ekonomiska utveckling som präglar och plågar vardagen.

Landets ledning känner sålunda press att hitta nya sätt att höja levnadsstandarden, därav klimatsatsningarna. Den sociala dimensionen av hållbarhet är ointressant, vilket naturligtvis också beror på att socialt ansvarstagande förknippas med frihet, öppenhet och valfrihet vilket inte är Kinas grej, för att uttrycka sig milt. Sättet landet styrs på är inte mindre diktatoriskt nu än förr men eftersom åtgärderna förbättrar klimatet på kort tid får de landet att bli en förebild. Ta försäljningen av elbilar som exempel. Den har ökat mycket snabbt, men inte av klimatskäl, utan för att elektriska bilar får registreringsskyltar lättare än bilar med fossila bränslen och drabbas inte heller av samma körrestriktioner som de i stora städer.

Utbyggnaden av förnyelsebara energikällor går mycket fort i Kina. Likväl utgörs lite mer än hälften av energimixen i landet fortfarande av kol och gas. Det gör att klimateffekterna av att köra elbil i Kina är mindre än det först låter som. En bidragande orsak till att regeringen uppmuntrar till köp av elbilar är att man därigenom kan flytta utsläppen från städerna till kraftverk långt bortom stadens gränser.

Även om vi brukar påpeka att resultatet är viktigare än tanken får vi inte glömma bort att tanken i det här fallet är väldigt olika från de tankar som styr utvecklingen i demokratiska länder. Kinas miljöpolitik utgår inte från planetens behov utan ifrån pragmatism: vad krävs för att behålla makten? Likväl blir effekterna av den kinesiska politiken att elbilstillverkningen skjutit i höjden, att landet blivit en ledande kraft inom teknik för förnyelsebar energi och att man därmed satt press på utländska bolag att snabbt bli bättre.

Dieselskandalen räcker inte som förklaring till varför Volkswagens storsatsar på att elektrifiera sitt modellprogram. Satsningen blir mer begriplig när man förstår att biljätten är tvungen att göra det för att plocka marknadsandelar i Kina. Samma sak med Opels nya ägare som ska göra märket elektriskt och Volvos nya elbilsmärke Polestar. Deras kinesiska ägarna är inga trädkramare – de är affärsmän. Samtidigt har Ford meddelat att se hittat en kinesisk partner för att bli bättre på att bygga elbilar. Allt handlar om konkurrenskraft. EUs nya förslag på stränga utsläppskrav för bilar har mött kritik men borde snarare ses som ett sätt för EU att stimulera mer innovation och förbättra konkurrenskraften i bilbranschen.

Och det är bara en bransch av många. Vi kommer sannolikt att se en liknande utveckling i alla branscher som tillverkar produkter som har en energiförbrukning. På frys- och kylskåpsmarknaden är låg energiförbrukning en nödvändighet för att vara konkurrenskraftig. Kinesiska leverantörer är duktiga och Hisense är inget undantag. Den statsägda elektronikjätten har varit bättre än Electrolux (för att nämna någon) att producera energisnåla hushållsapparater, däribland kylskåp.

Nej, det finns inget annat land som påverkar klimatet så mycket som Kina gör just nu, på gott och ont. Deras direkta påverkan är fortfarande enorm, men den indirekta påverkan är ännu större och växer. Även om Donald Trump och hans kabinett av ministrar och miljörådgivare ignorerar fakta i utformningen av sin politik så har amerikanska företag inte råd att ignorera det hotet mot den egna konkurrenskraften som klimatfrågan utgör om de vill sälja produkter i Kina. Landet funderar dessutomjust nu på att införa ett system med utsläppsrätter vilket kommer sätta ytterligare press på de företag som vill sälja saker i landet att se till att produkterna är klimatsmarta. Australiensiska bolag tycks vara bland de första som upptäckt att de har svårare att konkurrera men företag i andra länder kan vänta sig samma sak och gör klokt i att ställa till att tänka klimatsmart så fort de bara kan.

Tro det eller ej, men det kommer vara Kina som räddar klimatet. Även om det inte sker av de anledningar vi hade önskat.