Efter lokalproducerat – produktionsnationalism?

madridMadrid är fullt av flaggor just nu. Den rödgula fanan hänger på balkongräcken, fladdrar i fönster och syns på bilar som susar genom stan. På kvällarna ser man människor som draperat flaggan på kroppen som en mantel. Lämnar Katalonien Spanien följer troligtvis Baskien efter och framtiden för kungariket Spanien ser oviss ut just nu. Runt middagsborden diskuteras om självständighetsrörelsen verkligen är folkligt förankrad eller om det ska betraktas som separatistisk populism. Ingen vet riktigt.

Vurmen för det lokala och det regionala har vuxit sig allt starkare under de senaste åren. Bakom stoltheten över lokalproducerad mat och produkter från trakten finns en önskan om att gynna det lokala näringslivet. Kalla det för ekonomisk separatism, om du vill.
Ibland bottnar det förstås bara i patriotisk fördomsfullhet, en idé om att något från den region man själv tillhör är överlägsen någon annan. Dessa två förhållningssätt kolliderar i mitt huvud när jag skulle välja i mejeridisken hemma i Stockholm. Ska jag välja den lokalproducerade mjölken eller mjölken från mina hemtrakter i Skåne?

Samtidigt som digitaliseringen lett till att varor och tjänster flyter friare än tidigare över gränserna har de ökat i betydelse för människor. En effekt av den digitala revolutionen är att vi gjort fysiska gränser svårare att korsa. Syftet är både att stänga ute och skapa sammanhållning inne.
Handelns globala karaktär gör att det som produceras lokalt ofta använder råvaror från andra länder. De svenska köttbullarna kan innehålla köttråvara från Irland, kanelbullarna palmolja från Indonesien och ett kullager kan ha tillverkats av ryskt stål. Saker som är gjorda i ett land är sällan bara gjorda i det landet.

Därför blev jag förvånad över att nyligen se exempel på hur varumärken deklarerade att hela tillverkningen skett i ett land. Som ett tecken i tiden upptäckte jag det i Madrid i helgen. Toni Ponds är ett klassiskt espradrillomärke och på väggen i deras butiker i Madrid står det att skorna helt och hållet är tillverkade i Spanien. Det är lite oklart om det gäller alla råvaror också, men det intressanta är att de så tydligt understryker att all tillverkning sker inom landets gränser. Det är ett steg länge än att säga att de är gjorda i Spanien eller att de görs lokalt. På skärmar i butikerna visas filmer från Toni Ponds stolta historia med bilder från tillverkningen i Girona. Staden råkar ligga i Katalonien och det vore därför intressant att veta vad som står på väggarna i deras katalanska butiker nuförtiden. Helt tillverkade i Katalonien eller helt tillverkade i Spanien?
Milos Design gör vackra lädervaror i Galicien, men känner sig likväl spanska. Handlar man i deras webbshop gäller erbjudandet om fri frakt faktiskt alla på den iberiska halvön. Samma erbjudande kan man finna hos PeSeta. De gör plagg och prylar i charmiga mönster och skryter med att det är tillverkat i Spanien ”med respekt och rytm” och respekt för lokala hantverkstraditioner.

Annonserna för tyska klädmärket A kind of guise har ingen säljande text förutom deklarationen att alla deras produkter görs helt och hållet i Tyskland. Kläderna har samma enkla snitt och samma känsla av att vara basvaror som Arket, men med den stora skillnaden att de är tillverkade inom Tysklands gränser och därför har en högre prislapp. A kind of Guise är helt öppna med att textilerna de använder kommer från andra länder, de bästa textilierna från de länderna närmare bestämt. Värt att notera är att man inte säger något alls om hållbarhetsaspekten i tygerna eller tillverkningen. Det nationella trumfar hållbarhetsaspekten.

Produktionsnationalismen är här. I Storbritannien är den som tydligast. Här finns sajter som Still Made in Britain som hjälper konsumenter hitta de tillverkare som fortfarande är verksamma och upprätthåller landets tillverkningstradition och det finns tävlingar för att utse de bästa tillverkarna i landet.

Utvecklingen bör applåderas. Kan konsumenter fås att reflektera över var saker är tillverkade kanske de också reflekterar över vilka effekter det får i de samhällen eller länder där produkterna skapades. Produktionsnationalism kommer inte kunna trumfa lågt pris men i takt med att produktionsmetoder förfinas och utvecklas kan det bidra till att man känner en större stolthet över sin produkt och därmed kanske också tar bättre hand om den. Och det är bra för alla, oavsett i vilket land produkten tillverkas.

Publicerad 17/10 i CSR i Praktiken