Tjänster och gentjänster – om korruption i vardagen

catania15029574162_2700a89b35_o
Bild av Rodrigo Silva med CC-licens

Förvånansvärt många hus på östra Sicilien tycks vänta på hantverkare. De är i princip färdiga bortsett från en källargrund som borde putsas färdigt eller en balkong som ska gjutas klart. Byggnadsställningen står redo, och pelarna är klara så när som på några rostiga armeringsjärn som balkongen ska fästas i. En buske som vuxit sig stor i byggnadsställningens mitt och rostiga verktyg i gräset indikerar att väntan pågått några år.
Det är inte säkert att husägarna verkligen vill bli färdiga, eftersom det innebär att fastighetsskatten måste börja betalas. Att låtsas som om man fortfarande bygger är ett sätt att slippa skatt. I utkanten av städer som Catania, Syrakusa och Augusta ligger moderna hus på så vackra platser längs kusten att man som svensk avundsjukt undrar hur de kunde få tillstånd att bygga där? I många fall är svaret att de mutat någon i byggnadsnämnden.

Korruption är att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egens eller annans vinning. Man kan alltså bli dömd för korruption även om man inte erhållit någon vinning. Det räcker med att erbjuda eller kräva något. Sicilien är lika känt för sin korruption som för sina vackra citronlundar och som svensk besökare ler man förstås lite överlägset åt att de inte löst problemet ännu. För vi är ju inte korrumperade, eller?
Det är korruptionen i södra Italien som drar ner landets rykte och gör att Italien ständigt rankas som ett av de mest korrupta länderna i Europa. Sverige är tvärtom. Vi är på plats fyra över de minst korrupta länderna i hela världen. Danmark är etta.

Korruption får samhällets armeringsjärn att rosta, skapar sprickor i de pelare som det gemensammas bästa vilar på. Det underminerar förtroendet för politiska och ekonomiska system, institutioner och ledare. Det kan kosta människor pengar, hälsan, friheten och ibland, som på Sicilien, livet. I Catania betalar uppskattningsvis 80 procent av butikerna mutor, enligt en studie. Lokala tjänstemän måste smörjas av olika anledningar, maffian av uppenbara anledningar.

På 1800-talet var mutor, mygel och svågerpolitik helt normalt i Sverige. Hundra år senare tillhörde det ovanligheten, men det tog trots allt hundra år att motverka.
Även om hemliga överföringar eller sedlar som räcks över i bruna kuvert idag är mycket sällsynt i Sverige innebär det inte att korruption saknas helt. I ett litet land känner alla varandra direkt eller indirekt. Vänskapskorruption är svårt att utesluta. Sveriges naiva syn på korruption som något som hör historien eller mindre välutvecklade länder till, understryks av att det inte finns någon enhetlig definition av korruptionsbegreppet i svensk lag.

I de stora sammanhangen finns policys, krav och kontrollsystem som motverkar alla sorters korruption, även om enstaka undantag naturligtvis finns även i Sverige. Det är därför i de små sammanhangen som vänskapskorruptionen syns tydligast. Vänner anlitar vänner för att man tycker att man vinner på det. Någon skrockar ”tjänster och gentjänster” för att signalera att man förväntar sig att själv bli särbehandlad en annan gång. Var går gränsen mellan att hjälpa varandra och att korrumpera varandra? Svaret är allt annat än enkelt. Men vi får inte sluta ställa frågan.

Publicerad i Sydsvenskan 21/4 2017