Läderlappen och tidsmysteriet

En av världens största populärkulturella ikoner fyller 85 år i år. Batman är i en anmärkningsvärt bra form, med svällande överarmar och en muskulös bringa. Är hans verkliga superkraft att besegra tiden, eller är det kraften att kunna spegla publiken genom alla tider?

Den första gången som världen fick stifta bekantskap med Batman var i maj 1939, på omslaget till nummer 27 av den amerikanska serietidningen Detective Comics. Den hade börjat sin utgivning två år tidigare och banat vägen för en ny hårdkokt detektiv-genre, som man själv beskrev saken. 

Tidningen hade också banat vägen för serietidningar överhuvudtaget. Det var ett nytt fenomen som först innebar att man återpublicerade seriestrippar som tidigare förekommit i dagstidningar och senare innebar att man skapade originalberättelser som sträckte sig över många sidor och ibland över flera nummer. I dagstidningarna hade seriestrippar i huvudsak varit humoristiska, men i sitt nya format fick berättelserna en dramaturgisk uppbyggnad, händelsefylld nerv och äventyrlig inramning. I pojkrum över hela Amerika tog man under slutet av 1930-talet del av exempelvis Jack Woods äventyr i Vilda västern eller Bary O'Neills duster i Fjärran östern med sin nemesis Fang Gow. 

Det första numret.

Serier hade förekommit tidigare, inte minst i Europa, men då i kortare format, med satiriska undertoner och riktade mot vuxna för att kommentera samhällsutvecklingen på det ena eller andra sättet. Det som var nytt i slutet av 1930-talet var att de vände sig till unga, att de var spännande och att de var äventyrliga. Serietidningar skulle bli en framgångsrik genre i tidningsbranschen och “Detective Comics” blev en så framgångsrik titel att förlaget bakom senare skulle byta namn till just DC Comics. Visserligen tautologi men en mycket lönsam sådan. 

I Detective Comics fick läsarna lära känna karaktärer som Cyril “Speed” Saunders  samt Slam Bradley och hans sidekick “Shorty” Morgan. Speed Saunders var professionell detektiv och visade sig även vara något av en äventyrare, lite beroende på vad berättelsen krävde. En gång slogs han med en galen vetenskapsman som transplanterat en mänsklig hjärna till en apa.

Föregående
Föregående

En strimma hopp

Nästa
Nästa

Recension: Kriget som avslutade freden